Vikten har för mig mer eller mindre alltid varit ett problem. Problem kanske är fel ord men jag har alltid haft några kilos övervikt. Det började när jag var liten, 4 år.
Innan jag blev gravid stod vågen rätt stadigt på 113,5 kg till mina 175 cm. Jag fick höra från en vän att en vän till henne hade ätit Reductil för att gå ner i vikt så jag fick telefon numret till denna doktor i stan som efter ett besök skrev ut det till mig. Jag startade som sagt på 113,5 kg och när jag slutade äta dessa vägde jag 107 kg. Slutade med Reductil för att jag fick sådana bölder/finnar i ansiktet vilket var mindre kul.
Jag har för mig att Reductil idag är förbjudet i Sverige.
I samma veva där blev jag gravid...
Efter missfallet och sommaren 2009 var jag i kontakt med min gynekolog som jag haft under flera år, världens bästa som idag tyvärr har gått i pension. Hon skrev ut Pergotime till mig för att få igång mensen och ägglossning, för att ge en ny graviditet en chans, vilken aldrig kom. Jag åt hormontabletter och vikten ökade, jag blev bara större och större.
När jag hade gått från 107 kg till 124 kg kände jag att det var dags att lägga av med dessa tabletter och ta tag i vikten. Jag minns inte vilken tidpunkt på året jag slutade men jag har för mig att det var vinter / vår någon gång.
Strunt samma, en kund på jobbet hade kommit i kontakt med Itrim och tyckte definitivt att jag skulle ta kontakt med dem vilket jag till en början drog mig för. Men tillslut hade jag bestämt mig, jag skulle gå ner i vikt, dels för att orka med mig själv och öka chanserna till att än en gång lyckas bli gravid. Under semestern blev det flertalet mail fram och tillbaka för att hitta en informationsträff som skulle matcha med mitt schema samt en passande dag för mina kommande gruppträffar som skulle vara under ett år.
I Augusti 2010 skrev jag in mig och mitt nya liv skulle ta fart. Vikten låg fortfarande still på 124 kg och nu gällde det. Med pulverdiet, motivation och världens bästa inställning tog jag mig ner till 98,5 kg, minskning på 25,5 kg.
Jag startade med ett BMI på 40,5 och ligger idag på BMI 34,6 med en vikt på 106 kg. Mitt mål är att ligga runt 80 kg och jag hoppas att jag en gång kommer komma dit.
Max gränsen för att få göra IVF är BMI 35 så jag ligger mer eller mindre på gränsen och har en del att jobba på. Jag vet inte hur noggranna de är gällande BMI, någon som kanske vet?
Men nu måste det bli mer promenader och bättre mat, skippa godis och sötsaker, läsk, med undantag för en dag i veckan.
Jag måste, jag vill öka mina chanser maximalt till att lyckas när IVF drar igång.
3 kommentarer:
Hej!
I Umeå har de iaf en gräns på 30. Jag har tre kilos övervikt enl. BMI, ( BMI 25,4) och det ville läkaren gärna att jag skulle motionera bort. Ska göra min första IVF om två veckor! :) var ska ni göra er?
Duktig du varit hittills med vikten. Bra kämpat! Lycka till med IVF. Vet du hur lång kö det är på din klinik? Fick själv en dotter för 4 månader sedan som kom till med hjälp av IVF.
Hej igen! Jo, det känns speciellt.. Fast det är lite upp och ner. Har försökt få barn i många år och det känns som om något mer är "fel" är bara endometriosen jag har. Det pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag är rädd att de ska upptäcka att jag inte ens har ägg som är nåt att ha. Jag har inte ens naturlig ägglossning, så något är ju galet. Jag har blivit kollad för denna under flera olika perioder i fem år och aldrig har de en ens sett en tillstymmelse av ägglossning. Inte ens trots att jag åt hormoner. Så.. det är väl det som är största skräcken nu - att IVF inte ens går.
Skicka en kommentar