30 november 2011

Våran plan med IVF

Ja då är karusellen igång, nu är det bara att vänta och se.
Vårt första möte gick till på följande vis:

Dagen började med ingen frukost hemma, haha så det fick bli en smörgås på OKQ8 i Huddinge. Vi åkte hemifrån vid 9:20 och var på väg mot ingången ca 10:25 efter att ha parkerat bilen. 10:30 var det vår tur.
Väl på plats var det kölapp som gällde men mycket snart så var det vår tur. Vi betalade i kassan och fick med oss någon grön lapp som vi skulle lämna till läkaren som jag inte riktigt hade en aning om vad det var för någonting men antagligen ingenting som vi behövde bry oss om.
Blev uppropade av en BM som skulle ta längd, mått och blodtryck vilket var helt normalt. Jag var så glad när jag vägde mig hemma imorse, vågen är på samma sida som mig och återigen stod den på 103,9 så totalt -2,6 kg, men på deras våg var det 105,? med kläder på men så länge jag inte överstiger 108 så är jag lugn!

Fick sätta oss en minut igen efter det innan läkaren B kom och ropade upp oss, vi följde med honom till hans rum där det även satt en läkarstudent som skulle vara med, ingenting oss emot. Han börjar gå igenom våra papper och ställer lite frågor och när han är klar med mig och ska ta min sambo knackar det på dörren och de ber honom komma ut, efter någon minut kommer han tillbaka och ursäktar sig över att vi behöver byta läkare då det blivit lite problem. Vi ska få träffa K, henne har jag hört en del om genom min vän som gjort samma behandling som vi ska göra och på deras tredje försök fick tvillingar. Hon var den enda som verkligen vågade höja hennes mediciner och chansa vilket resulterade i en felfri graviditet. Så jag känner att vi hamnade i rätt händer genom att vi fick komma till henne men det betyder ju inte att det kommer fungera för oss ändå men hon säger att vi har alla förutsättningar för att bli gravida. Synd är bara att man inte kommer ha samma läkare varje gång då de jobbar olika tider och har olika uppgifter men man kunde fråga efter den personen man önskade komma till när man skulle boka in sig för olika undersökningar/behandlingar. Går det så går det.

Men väl inne hos henne blev vi mycket väl bemötta, hon kändes så lättsam att ha att göra med, skämtsam och glad! Hon ställde frågorna igen som B hade gjort innan och berättade en del över hur det skulle gå till och ville sen titta på mina äggstockar så det var bara att klä av sig och hoppa upp i gynstolen. Sambon satt längst bort i rummet och hon undrade om han verkligen såg någonting där bortifrån, jaja inga problem svarade han men när livmodern väl dök upp på skärmen så kom han närmare. Hon grävde runt lite och visade vad saker var och hur de såg ut. Sen kom vi till äggblåsorna, "ser ni att de ser ut som en salami skiva" sa hon! Haha tack för den, men det är väl så det är när man tittar på äggstockar för en PCOare och hon såg då en blåsa som var större än de andra och kanske var på väg att vandra ut.

Väl påklädd pratade vi om hurvida vi skulle sätta igång en behandling nu eller inte men hon tyckte att det var bättre att vänta men att vi lika gärna kunde köra igång nu. Men det blir till att vänta och det gör mig ingenting. Anledningen till detta är för att vissa delar av fertilitetsenheten har stängt under julhelgen och när man har PCOS (det var vad hon sa idag att jag hade men tidigare har det sagt PCO, jag vet egentligen inte skillnaden men det är väl mer eller mindre samma sak tror jag, skit samma nåt av dem är det.) är det lätt att bli över stimulerad och då finns det ingen på plats som kan göra någonting åt det om jag satte igång nu om det skulle bli så men plocka ägg och så skulle det göra under julen, men det berör inte mig den här gången så jag lägger inte på mycket energi på det.

Då min mens är så oregelbunden och kommer när den själv känner för det ska jag starta igång den med Provera den 6/1 och äta den under tio dagar men kommer mensen innan det så blir det uppskjutet ytterligare en månad tror jag hon sa. Men om allt går som det ska så tar vi den korta vägen och hoppar över näs sprayen och börjar med Puregon på tredje mensdagen med 116mg och den 6:e eller 7:e dagen ska jag komma in för VUL för att se hur det har gått. Längre än så har jag nog inte hängt med men jag får ju hela tiden instruktioner med tiden och undrar man någonting så är det bara att ringa! 

Efter att planen och allting var färdig fick vi träffa BM igen som tog emot oss först för att få lite papper och fylla i ett papper om alkoholvanor. Dessutom visade hon hur man gjorde för att sätta ihop Puregon pennan och tog hon fram en liten provkudde som hon satte mot magen för att visa hur man skulle göra. Hon sa: "Håll den som om du ska skriva och inte som ett vapen, haha". Sen fick jag sätta ihop pennan och plocka isär den samt sticka i kudden jag med men även sticka mig själv i magen på riktigt (utan Puregon i) för att få den rätta känslan hur det kommer vara. Jag kan säga att jag tycker ett myggbett känns mer än sprutan men det är min åsikt. Kan vara en fördel att jag är varken sprut rädd eller blod rädd så det känns inte som ett problem och hon sa att det är bättre att föra in den fort än att göra det långsamt för då känns det mer. Hon hade inga kommentarer alls på hur jag stack mig i magen så jag gjorde rätt och med rätt "hastighet". 

Det här känns ju som en baggis! 
Så nu är det bara att vänta ca en månad till så får jag hoppas att vi drar igång då! 
Det lär knappast gå bättre eller sämre beroende på när vi startar, huvud saken är ju ATT vi kommer få starta och det gör mig glad och på så vis är den långa väntan över och 2012 kommer inleda med att försöka göra barn!

Man kan ju inte mer än önska sig ett förväntansfullt och hoppfullt nytt år!

29 november 2011

Det är imorn det händer!

Denna väntan som varit har gått fort, men för ett år sedan var det ett helt långt år kvar innan någonting skulle hända. Men här står vi idag, dagen innan dagen D, dagen innan karusellen drar igång!

Jag har inga direkta förväntningar på vad som kommer att ske, jag har inga direkta frågor jag vill ställa men än när vi får börja men de lär de ju tala om utan att jag ens öppnar munnen.

Samtidigt som jag känner mig pirrig och nervös känner jag mig cool lugn, det känns rätt onödigt och stressa upp sig över det här innan men ens vet ett dyft. Hoppas på bra information imorgon och att den man träffar fungerar med  vår kemi, annars kan det nog bli rätt jobbigt!
 
Jag tror att det var rätt bra att det var så kort tid mellan att vi fick hem kallelsen tills att vi fick komma!
Nu är det dags att försöka sova lite i väntan på en händelserik morgondag!

28 november 2011

Första mötet

På onsdag är det dags för första mötet på Huddinge. Det ska bli spännande att få höra om den stora karusellen hur allting går till, när vi får börja  mm. Jag vet ju egentligen ingenting om det här mer än hormoner hit, hormoner dit, äggplock, insättning, test!

Men det ska i alla fall bli mycket spännande, första mötet skulle ta ca 2 timmar och vi ska få träffa en läkare för samtal, gynekologisk undersökning och bedömning för eventuell (?) behandling. Vad innebär eventuell behandling?

Vi fick även med en hälsodeklaration som vi skulle fylla i och ta med, vissa frågor som jag inte riktigt hade koll på:

1.Hur många dagar jag blöder?
Olika.
2. Hur många dagar det är från mens första dag till nästa mens börjar, Är detta vad som kallas cykel?
Olika efter som den är så oregelbunden.
3. När slutade jag med preventivmedel?
Det var ju flera år sedan och jag har ingen exakt koll över huvud taget. Undra om jag kan hitta mig journal från min gynekolog, där i står ju allt sådant.
4. Har jag genomgått en barnlöshetsutredning? Vad innebär det?

Ni kanske kan hjälpa mig med svar på två av mina frågor i alla fall? Ni är ju ändå en del som är inne här och tittar dagligen och någon borde väl ha lite mer koll än jag :)

Första advent, bortsprungen jul

Julen känns totalt bortsprungen, ingen riktigt känsla eller stämning finns, kan vara för att jag jobbat sent förra veckan och hade långpass igår då alla sakerna ska vara framme enligt mig, det ända jag har hunnit med är att sätta upp julgardinerna i köket. Men idag är jag ledig och ska ta mig an ett ryck, jag måste bara hitta alla stjärnor och saker vilka jag inte har en aning om vart de hamnat.

Dit jag vill komma är att julen känns inte så viktig när det inte finns några barn runt omkring. Vi har bestämt att vi ska fira jul hemma hos oss i år, både mamma och pappa (skilda) samt mina syskon. Jag och mina syskon har vuxit upp ur barnskorna och för mig är julen allra mysigast med barn då de väntar på tomten, blir överlyckliga över alla klappar som ligger under granen. Vissa år har vi haft sambons son och då är det en annan känsla, en annan stämning.

Sen har väl även den bortsprungne snön varit en bidragande orsak till icke julkänsla å men igår på väg hem från jobbet  kom den första, dock snöblandat regn men ändå, känslan kom för en liten stund.
Vi får hoppas på att nästa jul har jag tid till att pynta och fixa en massa i samma veva som jag får vara mamma.

Är ni fler som känner som jag över julen?

24 november 2011

Drömmen om ett barn, Vår väntan

Vad ska nu förgylla mina torsdag kvällar? 

Jag älskade programmet och hoppas verkligen att det kommen en säsong två inom kort!

Jag tycker att det är fantastiskt att de valt att göra ett program om ofrivillig barnlöshet då det väcks så otroligt mycket tankar och framför allt kunskap hos andra. Detta gav en enorm inblick i hur det här verkligen fungerar och vilken process det är. Det är inte bara att stoppa in den så är det klart..

Jag hoppas att människor runt omkring slutar fråga en så mycket om hur det går och hur vi ligger till, det blir jobbigt att prata om. Någon gång gör väl inget, man bryr sig ju om varandra bara det inte blir att man gör det av ren nyfikenhet, som kan leda till en snackis.
Vill man höra, "klart att ni kommer lyckas, å det kommer gå jättebra", eller gör det att man bildar falska förhoppningar, självklart vill man bara väl när man säger så och det är väl så man själv tänker också samtidigt som de positiva tankarna kan komma att bli väldigt påfrestande. Jag berättar väl själv hur det går när jag känner mig redo och villig, det går som det går, antingen så funkar det eller så gör det de inte.

Jag tror inte att det är någonting man själv kan påverka hur man än beter sig, blir det så blir det och då är det väl menat?
<3

19 november 2011

Vi har bestämt oss, Vad händer nu?

Det blir Huddinge som gäller för vår del så dela gärna med er av lite erfarenhet, eller vill jag egentligen inte veta? Dålig saker blir man ju bara nojig av så skriv bara sånt som är bra! Borde kanske egentligen vänta och bilda min egna uppfattning. Hon på Akademiska i Uppsala sa i alla fall att de va jätte bra personal att ha att göra med, så det är väl bara att tro på hennes ord!

På måndag bör jag få kallelsen från Huddinge då de hade skickat den i torsdags, men vad är det som händer nu? Jag vet ju tid och datum, mer en så vet jag inte i dags läget. Vad står på den här kallelsen, hur långt efter första träffen brukar man börja behandlingen?

Jag känner mig som ett stort frågetecken.

Min mens är ju så oregelbunden som den kan bli så nu har jag startat igång den genom att äta provera i 10 dagar, så den är väl över i samma veva som vi ska till Huddinge. 

Lite fundersamma frågor finns det ju också:
Hur ser det ut? Vad går man igenom innan start? När är det man startar? Börjar man direkt efter mens eller hur gör man? Det här är ju helt nytt för mig och jag kan verkligen ingenting om det.

Jag har iafl sett till att få ledigt från jobbet och sagt att vi kommer dra igång den här processen. De känns som de är väldigt förstående, sa även att jag kommer vilja vara ledig hela dagar de dagar jag ska dit. Hur har ni andra gjort, jobbat eller varit lediga? Lediga flera dagar eller bara just den dagen?
De vet ju vad de har att vänta sig då min kollega har gått igenom samma sak och lyckades tillslut få tvillingar på deras sista försök.

Jag skulle bli väldigt glad om ni vill dela med er av era erfarenheter, desto mer man vet desto lugnare känns det som man blir, tror jag?!

18 november 2011

Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen..

Jag vet inte hur jag ska göra, jag behöver verkligen era råd!

Jag pratade med de på kliniken i förra veckan och önskade då att få komma till Uppsala istället vilket inte skulle vara nå helst problem, hon skulle skicka min remiss dit på en gång så skulle jag återkomma denna vecka för att se hur det gått.

Igår ringde jag och fick en telefontid idag 8:45.

Jag frågar henne hur det har gått och kollar så att remissen är skickad, väntetiden skulle då vara till december-januari vilket skulle vara perfekt!
När jag pratar med henne nu så har hon inte skickat någon remiss till Uppsala utan jag har fått tid på Huddinge bara sådär. Hon hade inte antecknat någonting om att jag ville till Uppsala när hon själv sa att det var jättebra att vi ville dit. Jag fattar ingenting vad de håller på med!!
Jag är helt inställd på en start i januari och inte nu den 30/11. Jag vet inte om jag känner mig redo just nu, Kan ni ge mig råd, tycker ni att jag ska vänta  till våren och få komma till Uppsala dit vi vill komma eller ska vi starata på Huddinge iallafall? 

Min sambo säger att det inte spelar någon roll men att han lika gärna kan vänta till våren å starta, på ett sätt skulle det vara bättre då jag har mer tid på mig att segla ner kilona lite till!
Jag funderade på om jag skulle ringa till Uppsala och prata med dem för att se hur lång väntan det verkligen är där, det känns ju inte riktigt som att man kanlite på de där längre och då tar de emot att ta till start där.

Du som håller till i Uppsala har du något telefonnummer jag kan få ta del av, försökte hitta det på nätet men hittade inget.

Hur skulle ni ha gjort? Jag behöver råd för om jag inte vill ha tiden måste jag avboka den så snart som möjligt.

Vill vi till Uppsala nu är det väntan till våren någon gång och då måste jag avboka tiden som jag fått.
Känner mig rätt delad och vet inte alls vad jag vill, jag borde ha blivit glad, men nej....

Uppdatering..

Jag fick tag på de på akademiska i Uppsala och hon kunde inte svara på hur lång tid det var riktigt men trodde att jag kunde få en kallelse i februari, men allt beroende på när de skickar min remiss från Huddinge, oavsett om man ber dem skicka den idag så lär de ju inte hända, skit samma, hon tyckte i alla fall att jag skulle vara kvar på Huddinge och ta den tiden jag hade fått efter som den va så snart.

Att jag fick en tid på Huddinge tillslut kan ju ha att göra med dessa kostnader för allt det här så de klämde in mig någonstans, jag vet inte.

Men med blandade känslor och en dålig start kan man väl bara hoppas på ett lyckligt slut!

11 november 2011

Deras anledning

När jag blev ställd i kön skrev min gynekolog att jag hade bmi 35, vilket är gränsen till IVF, i alla fall här i Stockholm. Efter att ha mailat fram och tillbaka till fertilitetskliniken så ringde de mig imorse. Jag ville ju ha en anledning till varför andra hoppar före, vad det beror på.

Till svars fick jag att jag har bmi 35 och att det är det antagligen är det som har gjort det. Jag tycker ändå att det är konstigt, jag menar, under ett års tid kan man ha förändrat de siffrorna rätt bra, de har ju ingen aning om hur mitt liv ser ut?!

Skit samma, nu är det som det är! Jag skrev i mailet att vi önskar komma till Uppsala och som jag förstod det på henne jag pratade med så är det där vi hamnar nu. Hon skulle skicka kallelsen dit direkt och bad mig återkomma i nästa vecka för att se hur det gått! 
Hon trodde vi skulle bli kallade i December - Januari. Hon trodde även att det var kortare väntetid i Uppsala med. 
Perfekt!

Dela gärna med dig av dina erfarenheter om Uppsala!

Känns rätt skönt ändå att slippa behöva kolla brevlådan och bli besviken när man kommer hem för att inget finns där. Jag tycker att det känns rätt skönt ändå att de går ett tag till då jag nu fått tillbaka motivationen till träningen och kan ta tag i det igen för att kämpa ner till ett längre bmi. 

Viktväktarna, Here I Come, 
Första veckan var jättebra, andra veckan var skit tredje veckan och fortsättningen ska bli bättre än första veckan!
Nu är jag på banan igen!

10 november 2011

Orättvisa

Jag va kanske lite väl hård och arg i mitt inlägg men med trötthet och ilska kanske det inte är så konstigt och jag tror fler hade reagerat som jag!
Jag vill bara att det ska finnas en rättvisa med samma regler och ordningsföljd för alla.

Fick svar på mitt mail att det var konstigt och att de skulle kolla upp vad som hade hänt men att de behövde mitt personnummer, så det är bara att vänta lite till, förhoppningsvis får jag svar imorgon?!

Det här är ju någonting vi alla ofrivilligt barnlösa vill gå igenom så snart som möjligt utan att behöva komma längre bak i kön utan en anledning, skillnad om jag blivit tillfrågad och tackat nej i den stunden men så är inte fallet. 
Hade det varit några veckor - en månad det skiljde hade jag aldrig sagt något men nu är det betydligt mycket längre tid än så det handlar om..

Antagligen så är det fler än jag som köat längre och jag tycker bara att det borde ske i turordning, sen är det klart att man är överlycklig om det går fortare än väntat medan de som fortfarande står still och trampar blir mer frustrerade över att det tar sådan tid.
Eller så är det bara så att världen är orättvis, men i det här läget på ett konstigt sätt..

Kan man bli mer besviken? :(

Hur fungerar vårt kö system för IVF i stockholm, någon som vet?

Det kan jag tala om för er! 

Genom att jag började att läsa på en blogg för ett tag sen, så har jag fortsatt titta in där då och då. Jag vill inte skriva ut adressen då detta inte är riktat mot henne över huvud taget, men ialla fall.. 

En tjej som stått i kö för IVF i 8 månader har väntat på att få en kallelse för att få börja, jag har flertalet gånger varit inne för att hålla koll på henne om hon får något brev, vilket hon inte fått. 
De hade mer eller mindre lovat henne en kallelse under vecka 44 tror jag det var men hon fick ingen då. Nu när jag låg i sängen å skulle sova kikade jag in på hennes blogg.. Jag fick ett sånt fruktansvärt hårt slag i ansiktet å jag blir så arg så jag bara vill skrika av mig! Hon har fått en kallelse med tid i början av december!!!...........

Hur fan fungerar det här?

Jag blev ställd i kö den 9 November 2010 vilket är exakt ett år sedan idag!! Pappret hänger fortafarnde på kylskåpsdörren så jag vet exakta datumet! Kötiden då när jag blev ställ i kön var ca ett år.
Hur kommer det sig då att jag inte har fått någon kallelse som har stått i kö 4 månader längre än henne?!
Prioriteras folk olika eller? Vad beror det här på?
Jag är jätteglad för hennes skull att hon äntligen fått en kallelse och får sätta igång, men det blir en sån stor besvikelse för mig.
Jag har mailat till karolinska för att fråga hur det här fungerar. Jag tycker att det är jävligt märkligt, varför ska vi då ha ett kösystem när det ändå inte fungerar?

Hur ska jag nu kunna somna?
Fan va besviken jag är!! 
:(