Gravtest

Jag har haft riktigt ömma bröst men från den ena dagen till den andra så har de avtagit tvärt samma sak med mol värken i magen också borta! Så jag tog mig an att göra ett nytt gravtest i morse, jag vet att det är tidigt men om det skulle ha hänt någonting borde det väl visa sig nu, eller? Det är ju ändå ruvar dag 5 idag, fick tillbaka det för 6 dagar sen.

Det känns rätt drygt att fortsätta med vaggisarna i en och en halv vecka till nu när stickan visar minus. För det lär knappast ske en förändring på det, eller? Jag tror även att vaggisarna irriterar muffen en hel del, det känns så ialla fall om det inte nu är en urinvägs infektion på g men det tror jag inte.

Bästa svaret får jag nog genom att ringa till ferten men de känns som att jag redan vet vad de kommer säga?! Så jag tänkte om några av er varit med om samma sak och kan hjälpa mig på traven.

Snälla!

Ge mig era tips och råd!

De dagar som gått, dag för dag

Det var några dagar sen jag skrev, men jag har bara inte funnit ro att skriva eller suttit vid datorn. Telefonen är bara jobbig att skriva på. Men en del saker har hänt under den här korta tiden jag varit frånvarande.

Ett liv ger ett annat.

Fredag:

Ingenting speciellt egentligen mer än att jag gjorde ett gravtest för skojs skull för att se hur det skulle se ut dagen efter återföring. Från början ingenting men när jag något senare tittar till på det igen är det två streck, det ena är dock så man knappt ser det men man ser det. Jag tycker att det är märkligt att det kan ge utslag så fort. Jag valde att googla om Progresteron kan ge utslag på ett gravtest vilket det INTE kan. Sjukt ändå så jag litar inte på det! Det är ca 1½ vecka kvar och ALLT kan hända!

Lördag:

Min käre barndomsvän fyller år! Dags för middag på Hard Rock Café.

Under dagen ringde min mamma och berättade att min morfar hade fått åka till sjukhus för att vidare bli behandlad för sin lunginflammation då de inte kunde hjälpa honom där han bor. Jag bad henne ringa om det hände någonting mer.

Vi beger oss hem till min vän på tårta innan det är dags för middag varpå min telefon ringer: "Mamma"...

Min första tanke, är även den rätta tanken..

Vår älskade morfar har somnat in för gott..

Underbara och älskad av många, en riktigt kämpe genom livet som levt sitt liv till fullo! En stilla frid föll och morfar fick ta sitt sista andetag utan smärta!

Du blev trots allt 92 år!

TACK för den underbara tid vi fick med dig, 

dina tokigheter och dina skratt!

♥

Söndag:

Ombudsgala med svenska spel, i stora drag:

Tidig morgon, Föredrag, Middag, Underhållning, Musik, Orup, Robert Gustavsson, Dans, Smuttande på ett ytteputte litet glas vinglas blandat med både vatten och cola, Sen kväll, Hotell över nattning, Hotell frukost. 

I helhet mycket trevligt!

Bra att veta om återföring av embryo

Jag tror att fler som jag har en fundering på hur många dagar det tar för ett embryo att fastna från att man har gjort en insättning. Eller ni kanske vet men jag visste inte så jag tog mig för att googla på det och fick svaret 2-4 dagar.

Sen en annan känsla som skrämmer mig och säkert fler är om det lilla embryot kan åka ut framför allt om man är lite hård i magen och trycker på men jag hittade en jätte bra sida som lugnar en riktigt ordentligt som hade massor bra information ang IVF, äggplock, återföring mm.

Där stod bla:

"Många människor tror att livmodern är som på bilder i skolböcker där livmoderhålan ser ut som en öppen hålighet där man lägger in embryon som ligger och ”skramlar” innan de fäster. I verkliga livet består livmoderhålan av två skikt som ligger tätt tillsammans utan någon hålighet. Dessa skikt består av luddig vävnad som närmast påminner om tjock sammet och embryot som placeras där är stort som ett dammkorn. Ett embryo trillar därför inte ut när man reser på sig eller rör sig!"

Klicka på texten ovan för att komma till sidan.

Det stod dock ingenting om att det kunde ramla ut om man "trycker på" men av texten ovan så antar jag att det är minst sagt omöjligt!

Ivf 1 = över

Första försöket är över för den här gången, det har bjudit på både med och motgångar men det bästa utav allt är att jag nu kan kalla mig ruvare! Det känns verkligen helt underbart att kunna säga det men samtidigt väldigt konstigt! Att jag egentligen är gravid med beräknad födsel i slutet på oktober, det är helt sjukt! 

Får det bevisat för mig om ca två veckor om det är på riktigt eller inte. Vi har testdag Lördag den 11/2 men då vi är på kryssning då kommer jag testa den 10/2 på morgonen innan vi åker. Det känns rätt skönt att jag är ledig den helgen om borta om det nu skulle visa sig att det blev ett misslyckande.

Kvalitén på embryot var mycket bra och de andra skulle odlas vidare för att se om det gick att frysa. Om det skulle gå får vi besked med posten om ca en vecka, man kan ju alltid hoppas! För om denna gång skulle ge en graviditet, förlossning, hela köret, så har vi en i frysen till ett syskon försök. Om inte så kan vi nog glömma ett syskon då våra gånger försvinner. Skit samma egentligen, vi kan ju börja med att hoppas på ett litet knyte!

Det vara samma läkare nu som gjorde äggplocket. Så himla coolt att se på monitorn hur de går till när de för in ägget, tjoff sa det så var det på sin plats i livmodern och förhoppningsvis där för att stanna!

Här ser ni embryot sa barnmorskan!

Det som gjorde mig mest glad var när läkaren B. sa att det finns många barn nu som såg ut som vårt embryo från början! Det ger en ganska stor förhoppning om att detta kommer fungera. Det är även vad min magkänsla säger, det "ända" var att vi behövde hjälp att få ihop dem. 

Läkarna  lär nog inte yttra sig så mycket för att inte ge en falska förhoppningar om att det ska bli en lyckad graviditet, de behöver nog passa sig mycket för hur de uttrycker sig och vad de säger.

Men jag säger bara:

Tänk om!

♥

Vilken lycka, 2 av 3!

Straxt efter jag skrev förra inlägget ringde jag till kliniken, jag va tvungen att veta hur det hade gått! 

Ringde 12:45 och fick telefontid 13:05. 

20 minuter, vilken väntan!

13:00 slog hjärtat i 180, usch va nervös jag var, några minuter kvar.

Klockan 13:03 ringer de!

- Hej, jag undrar bara hur resultatet ser ut efter gårdagens äggplock?

- Jag ska se här, vi fick ut tre ägg och två av dem har blivit befruktade!!

Hon sa även att hon skulle fortsätta ge dem mat och potatis, ge dem mycket svarade jag var på hon skrattar!

Jag blir så glad!

Hur stor är chansen egentligen? 

Jag frågade även hur stora risker det var för att det skulle hända någonting nu men hon tyckte inte att jag skulle tänka så och se fram emot en återföring imorgon!

Sa även att jag kände att jag behövde veta då det var så få ägg, vilket hon förstod.  

66,6% av 100% blev befruktat!

Fortsatte mitt arbete och kom på mig själv med att stå och småle!

LYCKA! 

♥

Sitter på nålar

Jag bävar för ett samtal från kliniken. Om de kommer bör de komma idag men de skulle kunna komma imorgon lika gärna. De känns rätt jobbigt att inte veta! Chanserna känns rätt minimala, det hade nog känts bättre att ha fler ägg å försöka med än mina 3. Är i valet å kvalet om jag ska ringa, kanske är lika bra för att få veta hur de ser ut just nu?!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Sammanfattning av äggplock

Som vanligt så var vi ute i lite för god tid, haha. Var i Huddinge nästan 45 min innan vår tid men vi skulle parkera och gå till Novum huset med å det var definitivt ingen stress. Anmälde oss och strax därefter blir vi uppropade och får en plats i sängsalen.

Då jag jobbar i butik har jag en hel del kunder dagligen och väldigt mycket stammisar. Förra gången när vi var där sitter det ett par från jobbet i soffan, jag tror att de kände igen mig men vi hejjade inte, bara log mot varandra.

Imorse hände samma sak, precis när vi svängt in till väntrummet och receptionen så sitter ett annat par från jobbet där, varpå jag svänger direkt till höger mot toaletten och tar den vägen till receptionen, anmäler mig och går sedan på toa. När jag är tillbaka har sambon satt sig där de satt då de hade blivit uppropade innan jag kom ut igen. I sängsalen hade de platsen brevid oss. Jag tror aldrig att de hann se mig men jag såg dem. Jag har inget problem med det men jag känner bara att jag inte kan vara privat någonstans. 

Måste kunderna från jobbet dyka upp vart jag än är?!

Väl i sängsalen låg det en snygg utstyrsel på sängen som jag skulle ta på mig, sambon var iväg och gjorde sitt. Snygg huvudbonad för att hålla håret utanför (innanför) det hela, sjukhusrock samt knä/stöd strumpor. 

Kände mig riktigt läcker alltså.

 

Sambon hade fått kläder han med som han skulle ta på sig. 

Samma snygga huvudbonad och en rock, sexy!

Sen kom barnmorskan och gav mig en Panodil och en Alvedon, samt sätta en kanyl i armen på mig, för att kunna pumpa i morfin innan äggplocket.

Under äggplocket var det Doktor B. samt en läkarkandidat. B tvättade mig "därnere" som han sa så fint och gav mig sedan bedövning och BM pumpade i lite morfin, Det snurrade till lite och äggplocket började, det nöp till och stack lite men ändå inte så farligt, det gick rätt fort och jag fick resa mig upp och gå mot sängen. Hade en BM vid sidan om mig som stöttade mig i min gång, kände mig rätt full av morfinet, haha. Jag fick en värmekudde att ha på magen och jag hade typ som mensvärk. Väl i sängen somnade jag rätt fort. Vi sov, till och från tills en BM kom och frågade hur jag mådde och om jag hade ätit någonting vilket jag inte hade så sambon gick och hämtade min väska i skåpet och jag åt en Allevo bar och drack lite vatten. Eftersom mobilen låg i skåpet hade ingen av oss någon direkt tidsuppfattning med i det här läget hade klockan redan blivit halv elva!

BM kom tillbaka efter en stund igen och tog bort kanylen i armen samt gav oss tid för insättning och gravtest.

Sen var det dags att åka hem.

Har haft lite mensvärk till och från under dagen men inte så jag har behövt ta någonting för det. 
På hemvägen svängde vi förbi ICA och hyrde tre filmer och köpte lite godis, idag var en tillåten soffdag med mys!