Tack snälla för era kommentarer! De värmer mycket!
Innan jag åkte till jobbet ringde jag till ferten, det kändes lika bra att försöka få ett svar.
BM tyckte att jag skulle fortsätta med behandlingen och menade på att det är för tidigt för att se hur det har gått. Hon sa att hcg produceras i moderkakan och det kan man mäta ca 4 veckor in på graviditeten, därav så långt mellan återföring och test. Så nu har jag bestämt mig för att de inte blir något mer test innan det är det avgörande testet den 10/2.
Men vill jag verkligen att det ska fungera den här gången?
Anledningen till att jag tvekar är pga följande.
Idag är det v 3+0 för hon sa att det var vecka 2+2 när vi fick tillbaka vårt lilla embryo. När vi gjorde återföringen fanns ett litet korn kvar som skulle gro till sig för att klara en nedfrysning och upptining. Jag frågade henne hur det hade gått med det om vi hade fått det till frysen varpå hon svara att det inte har klarat sig. Alltså är det jag ruvar nu den ända vi har från vårt första ivf försök.
Mitt resonemang lyder:
Om nu detta går vägen och blir en lyckad graviditet är chansen för syskon borta då vi inte har någonting kvar i frysen och våra chanser är förbrukade. Vi har redan kommit över rens om att vi inte kommer betala för en ivf behandling, vi har inte de pengarna och chanserna är små till att det ska fungera. Hade det varit garanterat hade det varit en annan sak men så är nu inte fallet. Det som blir är isånna fall adoption.
Visst kan jag nöja mig med ett barn men om möjligheten finns så vill jag verkligen ha fler, jag har drömt om 2 eller 3 hela mitt liv dock går vissa drömmar inte i uppfyllelse, men jag vill även att de ska ha varandra precis som jag har haft mina underbara syskon.
Det kanske hade varit bättre ändå att avbryta den här omgången nu när man fått se resultatet av den. De hade då satt mig på en mer rätt dos från början vilket kunde gett flera ägg att använda än tre varav två befruktade.
Jag ska dock tillägga att jag är otroligt tacksam över att det finns den här hjälpen att få och skulle jag bara kunna få ett barn skulle jag absolut vara mer än nöjd med det.
Förstår ni hur jag tänker och resonerar ?
