Idag kom det. Brevet från Huddinge med en ny tid för läkarbesök. Måndag den 16 mars är det dags att bege sig dit igen. Jag tycker att det känns som en evighet tills dess men jag hoppas verkligen att jag har fått mens igen innan dess. Det skulle nog underlätta en hel del, eller om jag kanske skulle ta och sätta igång den själv. Jag får väl ringa sen och höra med dem.
Min karaktär är inte den bästa. Det är sjukt jobbigt att stå emot frestelserna i form av varuprover på jobbet. Idag blev det en feting fail. Jag har viljan och styrkan varför är jag ändå så svag?
Den största motivationen är ju en liten men är inte den önskan stark nog för att lyckas stå emot? Vad är det då som krävs?
3 kommentarer:
Tack för dina ord!!!
De värmer verkligen.
Ochnej, det vet du att jag inte tar illa vid mig. Aldrig, för jag vet att du inte menar något illa.
Massa kramar och kärlek till dig.
Luiza
Vet du hur jag tänkte när jag ville gå ner i vikt? Jag är kort och hade för högt bmi förut innan jag tog tag i det för ca 3 år sedan. Såhär tänkte jag (som ett tips):
"Jag kan gå runt resten av mitt liv och vara överviktig, känna mig illa till mods, må dåligt när jag prövar kläder osv ELLER så kan jag lägga ner enstaka veckor eller månader som egentligen är en otroligt kort period när man tänker på HELA LIVET och faktiskt lida lite några veckor för att sen få mycket bättre självförtroende, må bra av att pröva kläder osv"!!
För mig fungerade det! Jag började med 1 timmes pw varje morgon och sedan drack jag naturdiet. Varje kväll åt jag middag, men en liten middag. Jag vet att dryckdieter inte är att rekomendera, men det ger en snabb skjuts först och sen byter man successivt ut dryckerna mot lättare mat. Det tog mig några månader att gå ner ca 15 kg, men det var värt varje svettdroppe!!
Kom igen nu!! DU KLARAR DET HÄR!!!! Ta hörlurar, lyssna på musik, gå ut, tänk på sommaren och bikini, hur du vill se ut!!! :D
Sen måste jag säga: jätteskönt att ändå få komma igång snart, det är inte så lång tid. Jag är ju orolig nu, mitt första ultraljud är den 6/3... känns som en evighet, men det är ju egentligen inte det!
KRAM!!
Hej! Har precis hittat din blogg! Vi är 29 år. Varit barlösa i 9 år. Genomgår både IVF o adoption. Haft två graviditeter men som slutade i sorg. Vore kul o ha kontakt med dig! Du kan läsa mer om oss på min blogg http://barn-sorg.blogspot.com
Skicka en kommentar