Har injicerat Puregon i 14 dagar samt Orgalutran i de fem senaste dagar.
Nu är det över..
Resultatet har väl inte blivit det bästa men så länge det finns någonting att få ut som kan bli befruktat så är jag glad, men visst känns chanserna minimala men å andra sidan behövs det bara en enda liten krabbat för att det ska kunna bli någonting över huvud taget. Bara att hoppas på att de som finns är av högsta kvalitet. Det som oroar mig är om de på tisdag inte finns några mogna äggblåsor att befrukta, samtidigt som det kan vara någonting bra då denna gång inte räknas och vi har tre nya chanser att tillgodo se.
Sak samma, det blir som det blir.
Men blir det ingenting utav det här ska jag ta tag i vikten igen innan vi ger oss på ett nytt försök, jag mår psykiskt dåligt av att se ut såhär igen. Har nog gått upp ett kilo eller två under den här behandlingen men det jobbigaste är att jag känner mig så uppsvullen, riktigt fet! De känns som att kilona smyger sig på mig.
Jag känner mig som jag såg ut när jag vägde som mest, 124 kg!! Idag 107 kg, som jag nämnt tidigare går gränsen för ivf på 108 kg för mig och det känns jävligt dumt att ligga precis på gränsen när jag vet att jag kan ta mig i kragen för att gå ner mer. På ett sätt hoppas jag att det inte fungerar nu samtidigt som det är någonting jag vill mest av allt, men jag har inga förväntningar.
Den här bloggen känns bara allt deppigare just nu men livet går väl upp och ner.
Men nu till någonting lite mer positivt.
Ägglossnings sprutan, Ovitrelle är injicerad, jag har stuckit mig för sista gången den här gången, vilket känns rätt skönt faktiskt. Såg nu att jag hade några blåmärken på magen så jag är lite smått gul, lila på vissa ställen. Överlag tycker jag att det har gått bra att sticka mig. Den jobbigaste sprutan har varit Orgalutran.
Men jag får väl tänka på vad framtiden eventuellt kan ge mig på grund av det här:
En stor liten massa kärlek!
♥
