Prinsessa, för all del men..

Dags att vara lite hatisk, men egentligen menar jag ingenting illa utan blir bara ledsen.

Kollade facebook imorse när jag vakna och där står att Vickan och Daniel fått bebis, kul! 

Kollar aftonbladet och det som står där är att de har åkt in. 

Jag sätter mig i bilen och radion går igång, det pratas om att deras lilla sessa kommit till världen och det är presskonferens med Daniel mellan låtarna. 

Finns det ingenting annat att nämna, stannar hela världen upp för att det kommer en ny människa på jorden. Expressen var flera timmar försenad medan aftonbladet måste trycka en extra bilaga. Vad skriver man på ca 20 sidor om samma sak i en och samma tidning, vad spelar det för roll vilken väg de har åkt från Haga slott till Karolinska?

Huvudsaken är väl att allting har gått bra och att de mår bra alla tre! 

Jätte grattis till dem!

Det som gör mig bitter och ledsen i det här är att vart man än är, hur man än vrider och vänder på sig är denna bebislycka total, och kommer så vara en tid framöver men här tänker man över huvud taget inte längre än näsan räcker!

Ska jag och många med mig behöva isolera sig från omvärlden för att jag är ofrivilligt barnlös och tycker hela situationen är jobbig, påfrestande, ned tryckande.

Sessan är ute och mår bra, räcker inte det?

Jag hoppas de tar åt sig av Daniels önskemål, att lämna dem ifred så de får landa i deras nya titlar.

Det roliga med det var att ingen journalist svarade honom då!

Som sagt jag blir bara ledsen när bebis är det ända det skrivs och pratas om världen över när det är det jag längtar efter som mest själv!