Vår Liten

Vilken nervositet det har varit, det kändes verkligen som att någonting var fel. Men så fel jag hade. Allting såg bra ut! Blev framflyttad två dagar så nu är liten beräknad 5/12!

Vilken lycka! ❤

Kläder

Storlek 50

Storlek 50 med text "Pytteliten

Storlek 60

Jag tycker att Lundmyr of Sweden har så himla söta kläder, synd bara att de är så dyra, iafl i mitt tycke. Igår satt jag dock och surfade runt lite och hamnade på deras hemsida och kollade direkt in rean och hittade två body, en nalle och en sprak dräkt och allt till halva priset så det blev ca 400:- istället för 800:-.

Nalle med text "Älskling"

Det är skitsvårt med fina kläder när man inte vet vad det är för sort!

Bilderna är lånade från Lundmyr.com

Dags för RUL

På onsdag är det dags för RUL, det ska bli så spännande att få se Liten och få se om allting ser ut som det ska. Jag hoppas innerligt att det är så, vad gör man om det inte är så?

Vi har iafl bestämt vilken vagn vi ska ha och det kommer bli en Baby Travel Amsterdam, den bruna. Sambon har varit och klämt och känt på den han med och det är ytterst sällan det blivit några reklamationer på den enligt två olika butiker. Det ända negativa det hade att säga om vagnen är att barnet sitter från en men vem säger att ungen kommer må dåligt av det? Det finns ju hur många vagnar som helst där man ser att barnet sitter bortvänt från mamman och de verkar ju inte må dåligt för det?! Orka se morsans face hela tiden ;) 

Sitt delen går på 3499:- och ligg delen  1299:-, fäste till babyskydd 249:- regnskydd 249:-. Där landar vi på ca 5300:- och behöver köpa till en åkpåse för mellan 500-2000:- så säg att vi landar på 6000:- för en vagn med allting, jag gillar priset och sambon med, så vi är helt över rens om att en sån får det bli!

Spjälsäng ska vi inhandla på Ikea i veckan då de har kampanj på den, 399:- istället för 799:- och det är en sån som barnet kan ha när det blivit större med då man monterar bort ena sidan på den. Tidigt men billigt så lika bra att passa på. Bara för att man köper den nu behöver kommer vi inte skruva ihop den på ett bra tag. Går det åt pipan får vi väl sälja den!

Det känns tidigt att börja handla men springer man på sånt som är billigt får man passa på.

Om allting går som det ska på Onsdagens ultraljud kommer jag gå ut med det till den övriga världen, än så länge är det bara de närmsta som vet om det.

Nog för att det är tidigt

Men jag och en vän var i Barkaby idag och tittade på vagn. Bara för att titta, känna och klämma lite.
Var först in på barnens hus och fastna för en brio vagn tills personalen kom och berättade mer. Hon visade även några andra från Teutonia och det var en sån vagn jag hade bestämt mig för tidigare men ångrade mig idag. Vagnarna är för små. Både jag och min sambo är rätt långa, jag 176 å han + 7 vilket gör att man nästan trampar på vagnen när man går. Tack men nej tack!

Vi gick vadare till babyproffsen och tittade där å jag hittade världens bästa vagn. Jag gillar den skarpt plus att det är typ halva priset på den jämfört med andra vagnar. Den var superskön och enkel att köra, jag fick plats med fötterna när jag gick och handtaget var i bra höjd. Jag har bestämt mig mer eller mindre, jag ska bara ta med sambon så får vi se va han tycker.
Köpte jag vagnen idag fick jag liggdelen på köpet. Dock tycker jag att det är förtidigt å köpa vagn i v 14, men titta gör ju inget.
Skickade bild till sambon och vi vill inte ha skinimititation på liggdelen. Jag fastna mer för den bruna som är på den andra bilden.

Vagnen jag pratar om är en Babytravel Amsterdam!


Någon som har något att säga om denna?

(bilderna är omvända å jag får inte till det från mobilen)

Dags för v 13

Det känns helt sjukt att vi kommit såhär långt! Går in i v 13 idag och den största risken för missfall är över, visst kan det hända ändå men det känns skönt att äntligen ha kommit över "gränsen"!

Det blev inget cub test för vår del. Skulle barnet ha ds gör det oss ingenting! Om det skulle vara någonting allvarligt får vi ta d på rul och utgå därifrån.

Jag känner hur det växer och tar sig allt mer. Jag har inte mått speciellt illa förrän nu. Det är skit jobbigt, det är som en våg kommer och sköljer över mig å rör jag mig spyr jag. Så det gäller att stå still!

Det har inte blivit något nytt ul heller. Bm tyckte inte att det behövdes, å hon förresten var ju hur trevlig och gullig som hellst! Jag gillade henne skarpt! Har även fått två nya tider, en i v 20 och en i v 25.

Tiden bara rinner i väg och snart är det dags för semester och två veckor i Turkiet!

Tiden rinner iväg

Jag har tänkt flera gånger att det är dags för ett nytt inlägg, men tiden rinner verkligen iväg och vi har haft fullt upp den senaste tiden. Sen kan jag väl erkänna lite att jag inte har vetat vad jag ska skriva.

Imorgon hoppar vi in i vecka 11 och på fredag är det dags för inskrivning! Vi har nog bestämt oss för att inte göra nub och kub testet då de kan öka risk för missfall och jag känner att jag inte riktigt vill riskera det. Däremot ska jag be min bm om en tid för ultraljud då läkaren på Huddinge skickade med ett papper där jag skulle ha ett ul i v 9+4 dock så har det passerat men vad gör de om man får titta på bebis i v 12 el 13 istället, jag hopps bara att hon går med på det! 

Jag är extremt trött mest hela tiden, speciellt efter mat. De senaste dagarna känns det som att jag inte får i mig någon mat, jag blir bara illamående och vill kräkas när jag äter, så jag äter alldeles för lite!

Jag tror att jag måste äta sådant som jag verkligen tycker är gott för att det ska gå ner.

Kakor slinker ner rätt lätt, iafl de som stod i lunchrummet idag, Bra där! (eller inte!)

Annars har jag till och från skit ont i höfterna/rumpan, det är nästan så det strålar. Ibland kan det även kännas ner i svanskotan. Idag när jag skulle gå till bilen la jag på ett kål då jag hade lite bråttom men det var bara att sakta ner igen för det gick inte å gå fort, det gjorde för ont.

Är det foglossning alla redan som spökar? 

Jag har även skrivit ut pappret som man ska fylla i inför inskrivningen, så nu känner jag mig rätt redo!

Får jag presentera

Liten ♥

 

Bild från dagens VUL.

Här kan man tyda huvud, armar och ben!

Liten mätte hela 18 mm jämfört med 8,7 mm från förra ultraljudet.

Det motsvarade 8+2, blev framflyttad en dag.

Baby tickern här på bloggen stämmer nu, tidigare har den legat en dag före.

Anledningen till gynakuten

Vill börja med att säga att detta är inget inlägg för dig med kräkmage!

 

Vi grillade i lördags och fick en del kött över som vi gjorde pytt på i måndags. Klockan 3 vakande jag av att min sambo kom och la sig i sängen brevid mig igen efter att tydligen ha varit på toa, jag mottar honom med fyfan va jag mår illa, springer upp från sängen och spyr i toan och måste hålla igen för att jag ska slippa göra nummer 2 på golvet. Men i sista sekund hinner jag vända på mig, så fortsatte måndagsnatten inpå tisdagen, minst en gång i timmen var jag upp, rumpan på toa och hinken i knät. 

Fy fan, fanns inget att få upp heller så det var bara galla som kom, pjuh vilket natt!

Men på tisdags efter middagen hade det lugnt ner sig men vi hade fortfarande inte ätit någonting och ingen av oss vågade åka iväg och handla, tänk om det skulle bli akut! Ringde pappa som skulle handla lite åt oss men då hans grejer drog ut på tiden hann sambons pappa ringa så han kom förbi med en påse som han ställde utanför dörren sen ställde han sig själv 5 meter ifrån.

Tur var väl det så vi kunde få i oss lite näring, vi hade ju ingenting som var bra för magen hemma så han kom med lite proviva, yoghurt och skorpor. 

Tack!!

Men efter dessa bravader så har gravid symtomen minskat drastiskt och det oroade mig och det har väl att göra med förra graviditeten då jag inte känt mig gravid den senaste tiden och fostret var borta, jag vill inte uppleva det en gång till! Jag började funderar på att jag blivit drabbad av listeria, men då borde vi blivit sjuka redan i lördags när vi åt av köttet och det blev vi inte. Någon bakterie har ju bildats i maten frågan är bara vad?

Jag ringde vårdguiden och frågade hur jag skulle gå tillväga, hon hänvisade mig till vårdcentralen för blodprov och kopplade mig. De hade redan skickat sina prover för dagen och eftersom jag var gravid tyckte hon jag skull kontakta mödravården, jag fick numret och ringde. Hon tyckte att jag skulle ta mig till karolinska då om jag ville göra ett blodprov medan jag frågade om det kunde vara någon fara för fostret och sa som det var, att känningarna försvunnit och frågade om hon tyckte jag skulle ta mig till en gyn akut för att kolla upp det. Så det var bara att sätta sig i bilen, åka och lämna tillbaka filmerna jag hyrde igår och bege mig mot Danderyd.

Det här är sjukt jobbigt alltså, min tanke var att liten fanns kvar men att inget hjärta längre slog. När jag blivit inskriven fick jag lämna blodprov och kissprov, sen var det bara att sitta ner och vänta. Efter ca 2 timmar var det min tur, och jag fick träffa världens gulligaste läkare.

Vi gick igenom allt och hon klämde, kände och tittade. 

Livmodertappen var stängd så det var ingenting som var på väg ut. 

Sen var de dags för VUL.

Jag frågade om jag kunde få någon bild med mig om det var som det skulle, givetvis, vi kan ta många bilder fick jag till svars. Skönt att man kommit till en människa som är förstående och har en medkänsla för andra människor! Hon förde in staven sen var hon tyst i en evighet kändes det som tills hon sa att hon såg en hinnsäck och en gulesäck. Sen tyst igen, hon höll ju på att skrämma livet ur mig men sen hitade hon vår Liten med ett pickande hjärta som var mycket tydligare nu, hon visade armar, ben och huvud. 

Vilken Lycka!

Nu är det slut undersökt, blöder jag nu så får jag väl kolla upp det men är det ingenting allvarligt så måste jag våga lita på att Liten finns kvar!

Gynakuten igen

Att man aldrig slutar bli orolig.

Men efter matförgiftning (troligtvis), spyor och skit har gravid symtomen avtagit tvärt, jag vill se så liten fortfarande mår bra! :(

Underbar nyhet

Har sovit bra inatt och inte varit nå speciellt trött under dagen, det har kommit nu senare på kvällen. Det är ändå dags att sussa snart så det gör ingenting. Hade dock känt mig rätt ogravid idag för att tröttheten varit borta men jag får verkligen inte nojja så mycket! Men det är ändå svårt att undvika att tro att det är kört, men jag får verkligen inte tänka så, varför skulle det inte gå?

Imorse när jag vakande va jag helt bombsäker på att det var torsdag idag, antagligen för att jag slutade tidigt igår och ända dagen jag annars gör det är på onsdagar. Satt och sökte upp mödravårds central med för att ringa på fredag. Men det blev till att jag ringde idag istället och det är typ helt fullt sa hon! Jag fick tid först 11 maj och då är jag i v 10+3. Sen var en anledning att jag skulle göra nå blodprov med och de svaren kan man inte se förrän efter v 9 så hon tyckte att det var dumt att ta en tid tidigare, och när det var dags fanns det ingen så det fick bli efteråt. 

Jag valde Kungsängen, är det någon som har någon erfarenhet av den som läser här? Jag hade funderingar på om jag skulle ta mamamia i stan men min mamma sa att mamma gruppen sätts ihop efter de stället man är på och jag har ingen större lust och ha en mamma grupp i stan, jag vill lära känna folk härute där jag bor!

Är det någon som verkligen vet hur det här men mamma grupp fungerar?

Jag frågade även om det fanns möjlighet till att få ett nytt vul men de kan inte skicka någon remiss förrän man är inskriven men de lät som att jag kunde få en tid, iafl på hon som jag pratade med idag. Det har ju gått rätt lång tid tills möjligheten att få ett vul kommer så jag funderade på om man skulle kontakta ultragyn på Odenplan och boka in en tid själv, hur skulle ni ha gjort?

Egentligen söker jag väl upp akuten om jag misstänker att det gått åt skogen så jag kanske inte behöver ha något extra vul.

Nu till den underbara nyheten!

En nära vän till mig ringde idag på lunchen och ville att jag skulle gissa på någonting som hänt, även hon har gått och blivit gravid och det skiljer bara någon vecka på oss! Det som är roligt med är att ytterligare en gemensam kompis till oss ska ha i Juli. Detta innebär att om allting får vägen för oss alla kommer vi kunna vara mamma lediga tillsammans! Det var någonting man aldrig kunde tro men det känns verkligen hur kul som helst och det gjorde verkligen min dag!

Sen skulle jag vilja be dig som känner mig utanför bloggen att hålla tyst om det här för att det inte är officiellt än och jag vill själv bestämma vem som ska veta om det här och inte! Egentligen vet jag inte ens vilka som känner mig som läser här så ni får gärna lämna ett avtryck.

Vår liten ♥

..är just liten!

 ♥

Idag mätte liten 8,7 mm vilket visade v 6+6.

Enligt min uträkning från familjeliv ser det ut som följande:

Liten hade växt som den skulle sen sist och följer sin tillväxt som hon sa. Det var normal hjärtaktivitet och normalt mycket fostervatten.

Jag frågade även om jag kunde få en ny tid med tanke på förra graviditeten men det gick inte. Egentligen tar det inte ens och tittar på spontana graviditeter men eftersom jag "tillhörde" dem så fick jag komma och det tackar jag för. Fick träffa samma BM som förra gången och hon är verkligen super gullig!

Fick även med mig ett papper som jag ska lämna till mödravården där det står att jag ska ha ett nytt VUL i v 10. Måste ringa och boka in mig, men det får bli på fredag när jag är ledig.

Frågade såklart om jag kunde få bild med och här har ni liten:

 

Den runda ringen till vänster är gulsäcken och inte huvudet.

Frågade även hur stor risken är för missfall nu och hon tyckte att den här graviditeten ser så pass bra ut att den borde klara sig till 80-90%. Ingen idé att oroa sig egentligen blir det ett missfall är det fel på det och inget annat. Det är iafl den inställningen jag har!

Nu är det bara att låta tiden gå! 

Jag är så glad och känner sån lycka!

♥

Imorgon är det dags

Nästan två veckor har gått sedan jag var på Huddinge för att titta på liten och en vecka har gått sedan jag var på akuten!

Imorgon är det dags igen för VUL på Huddinge. Jag hoppas verkligen allt är som det ska och vi får se ett litet hjärta! Enligt beräkningarna från akuten var jag då i v 5+1 och idag är det v 6+1. Så nu har jag trippat in i v 7 så vi får se om jag får stanna på samma ställe imorgon eller om hon flyttar mig.

Är enormt trött heeela tiden och efter mat ska vi inte prata om. Matkoma till att heta duga.
Illamåendet visar sig då och då men än har jag inte behövt spy! Å jag hoppas jag slipper de med. Annars drar de nå djävulskt till å från i de nedre regionerna och tuttarna ömmar en del!

Ska fråga imorgon om det finns någon chans att få ytterligare en tid om några veckor för att se så allt fortfarande är bra med tanke på hur det var för två år sedan när det blev ett MA.

Tiden har gått så otroligt fort!

Vill även säga:
Ett enormt TACK för era kommentarer, ska svara snarast möjligen!

Hemma igen

Oj va många de var som tittat in sen sista inlägget! Nu är jag iafl hemma igen.

Min kära lilla mamma följde med mig då sambon hade lovat att hjälpa min pappa, vilket var lika bra att få gjort.
Vi kom till gynakuten på Danderyd ca 17:50, lade i parkering för maxtaxa, 4 timmar, man vet ju aldrig hur lång tid de tar. Väl inne gick hon in och tittade på min journal från Huddinge och tyckte inte att någonting var konstigt men eftersom jag hade haft ont och man inte såg något foster i torsdags ville hon prata med sin kollega. Hon gick iväg några minuter och kom tillbaka och sa att det var bäst att titta på mig då det kunde va två graviditeter!
En i livmodern utan foster och ett utomkvedshavandeskap i äggledaren, väntetiden var uppemot 4 timmar! Men lika bra att få det gjort!

Innan jag hann sätta mig ner ropade de upp mig för att ta ett blodprov som snabbt skickades på analys för att se om de kunde mäta något hcg i blodet, detta prov fick jag aldrig nå svar på.

Efter ca två timmar hade kön börjat rulla på rätt bra och det skulle snart vara min tur. Hon ropade upp mig och jag fick följa med till ett rum strax intill. Jag berättade mina besvär och aningar, hon försökte räkna ut hur långt gånget det var men struntade i det då jag själv inte vet och ville titta istället.
Först tittade hon om det fanns minsta lilla antydan på en blödning vilket det inte gjorde, sen tog hon ul staven och körde upp. Hon tyckte att det såg jätte fint ut och hittade en fullt normal graviditet. Den här gången kunde hon även antyda ett litet foster längst ner i hinnsäcken, hon visade mig och jag kunde se den lilla bönan ligga i nederkant på säcken, dock utan hjärtslag för att det är så pass tidigt. Men en fullt normal, utmärkt graviditet pågår inombords!

Hon skulle uppskattade mig att vara i v 5+1.
Nu är det bara att vänta till den 17/4 då det är dsgs för nytt vul på Huddinge med sambon.

VILKEN UNDERBAR LYCKA!! <3

Gyn akuten ikväll

Jag har bestämt mig, jag kommer åka in så fort jag har kommit hem...

Utomkvedshavandeskap?

Jag börjar fundera på om det är det som utgör smärtan på vänster sida. Natten till lördag vaknade jag av ihållande smärta, sov hela natten till söndag men natten till idag var det samma igen.
Det kan vara detta som är anledningen till att hon inte såg något på Vul? Men finns hinnsäck och gulesäck i livmodern om det blir utomkvedshavandeskap?

Är det dags att tillbringa kvällen på gynakuten eller ska jag vänta en vecka till för vul på ferten?
Jag vet ju ingenting om hur de ska kännas, vad som innebär starka smärtor och inte, jag har ju inget å jämföra med!

Hjälp mig snälla!

Vitaminer

När jag va hos ferten i torsdags frågade jag när man skulle börja med vitaminer, varpå hon frågade varför jag skulle vänta. Fostret behöver mer än vad man får i sig så de var lika bra att införskaffa vitaminer och börja med en gång. Två om dagen, en till frukost och en till middag!

Vilken smärta

Vaknade inatt och hade fruktans ont i vänster sida vid äggstocken. Det var nästintill samma smärta som den gången för två år sedan då jag fick ett ma och skulle rensa ut allting för att ev efteråt behöva skrapas. Vad är det som gör detta?

Annars mår jag väl okej, trött och orkeslös är två grejjer, lite smått illamående då och då är en annan. Det är fortfarande så ofattbart det här!

Nojjig

Så fort jag inte har några känningar blir jag otrolig nojjig och tänker att det har skitit sig den här gången med.
Men jag var gravid igår och lär va de idag med. Tankarna går även i att det har misslyckats då man inte såg någonting igår och att det här bara är ett skämt som håller på att avta.
På morgonen känner jag knappt nå alls (läs ingenting), men det kommer dock mer känningar desto längre dagen går, hur var det för er andra?

Jag måste sluta tänka så mycket, men det är så jäkla svårt att låta bli!

Det finns en graviditet

Precis så är det! Men...

Det pågår en graviditet men hon hittade inget foster..
Antagligen för att det är förtidigt för att kunna se någonting men hon såg hinnsäcken. Jag fick en ny tid om ca två veckor, den 17:e. Men hon trodde att jag var i vecka 5 efter vad hon såg.
Har sagt till sambon redan nu så han kan va ledig!

Men gravid är jag!

Nervös

Fy tusan va nervös jag är just nu, det är galet och det känns jobbigt. Jag vet att någonting finns där, frågan är bara vad?
Gjorde ett sista test imorse för att verkligen vara på den säkra sidan. Teststrecket dök upp på momangen och var starkare än kontroll strecket. Nu är det sluttestat!
Tänk om de är två, dock tror jag inte de men ändå!
Dags att hämta min vän som är snäll å följer med.
En timme kvar...

Tid för VUL

Ringde ferten klockan 7 imorse och fick telefontid kl 8:05, så typiskt då jag börjar jobba kl 7:55 men sade till så jag fick hjälp så jag kunde ta samtalet.

Barnmorskan som ringde blev jätteglad över mitt besked och kollade snabbt över tider för VUL, ja efter påsk.. Fast du vill väl ha det så snart som möjligt, så jag fick tid klockan 9:30 på torsdag! 

Hon tyckte att det var bra om vi kom båda två men jag visste direkt att sambon inte kommer kunna vara ledig. Klart jag vill att han ska vara med men jag får lov att klara mig utan honom just då! Huvudsaken var ju egentligen att jag kunde komma ifrån. Jag sa på jobbet att jag har fått en läkartid på Huddinge och behöver komma ifrån en stund på förmiddagen.

Ska bli spännande och se hur det ser ut men framför allt om man kan då kan fastställa mer hur långt gången jag är!

Hur viktigt är det att börja med vitaminer nu?

 

Så fort man inte känner att brösten ömmar lika mycket eller att det inte molar lika mycket  så blir man ju orolig, det är helt sjukt hur fort det kan vända. Han ju varit med om ett missfall tidigare och det har väl med det att göra. Testerna dock blir bara starkare och starkare, nu får jag sluta testa men jag blir så glad av att göra ett test som ger mig två streck!

Dock dumt att oroa sig i onödan, nu får vi se vad VUL visar på torsdag!

 

Ofattbart!

Vart ska jag börja?!

Egentligen vill jag inte göra det här men samtidigt så vill jag skriva om det ofattbara som skett, jag förstår verkligen ingenting!

Som jag tidigare skrev bestämde vi (rättare sagt jag) att vi skulle vänta till hösten för nästa försök med IVF, det var inte riktigt läge nu!.

Sista mensens första dag var 10/2 tror jag och det var då vi misslyckades med vårt första försök!.

 de senaste veckorna har jag gått och väntat på en ny mens, den är ju dock oregelbunden så den kan ju dyka upp när som men ändå. Jag gjorde ett gravtest för att utesluta en graviditet vilket jag kunde göra då det visade minus.

I det här läget brukar mensen komma straxt efter, allt är ju så psykiskt. Men inte den här gången, ytterligare några dagar / en vecka gick och det hade fortfarande inte kommit någonting.

Jag kände mig uppsvälld, trött, hade ömma bröst, vilket de kan vara innan mens så jag bestämde mig för ytterligare ett test dagen därpå, allt för att kunna utesluta en graviditet för att kunna börja med provera för att rensa ur kroppen, det kanske var det som behövdes?!

Testet gjordes i torsdags morse innan jobbet, det tog ett litet tag innan den hade sugit åt sig ordentligt och någonting började visas, kontrollstrecket kom först men straxt därpå började ytterligare ett streck visas, VAD ÄR DET HÄR?? Det är knappast så att vi har legat i i sänghalmen heller.

Allting tyder just nu på att det har skett en spontan graviditet direkt efter första försöket!

Enligt sista mensens första dag är jag idag i vecka 8, (7+2), beräknad på en normal cykel på 28 dagar. Men jag skulle tro att jag är i v 6-7 kanske då jag tror att jag har en längre cykel än 28 dagar.

Jag ska ringa till ferten imorgon och höra vad de säger ang detta, om det finns möjlighet att få komma på ett VUL för att se hur långt gången jag är. Nu hoppas vi bara att Du Lilla stannar kvar och tittar ut hos oss i slutet på november början på december. 

Hittills har jag gjort tre test varav ett digitalt och alla tre tyder på en graviditet!

Och jämför man strecken på de två vanliga så ser man att det andra är starkare än det första och det är taget två dagar efter det första på eftermiddagen.

Jämför jag den här gravitditeten med förra har jag betydligt mycket mer känningar nu, det ömmar i brösten bara jag sitter rätt upp, ryggen ömmar, det känns som mensvärk stundvis och ibland är det mer som stickningar på varje sida.

 Halsbränna mer eller mindre hela tiden, små vågor av illamående till å från.

Vi får väl se vart det här slutar!

Huddinge

Idag var det dags för läkarbesök men i fredags förr förra veckan ringde jag och fick en telefontid i måndags. Jag avbokade tiden.
Jag vill inte de här just nu, det faller sig inte rätt i tiden då det vankas bröllop ( inte mitt) samt en två veckors semester i Turkiet i juni och med min uträkning kommer testet ligga lagom där i början på juni.
Förklaring till detta är att jag inte har fått min mens än efter förra försöket, men jag tror att den är på gång. Jag kommer antagligen få köra den långa metoden, vilken är utdragen på ca en månad och då är vi i maj. Efter de äggplock och insättning om så går vägen. Vips så är vi i juni! Lyckas det då bli en graviditet vill jag inte ev få missfall på semestern då känns ju den förstörd. Nä lika bra att vänta men de har ju sommar stängt så de blir först i augusti/september vi sätter igång igen om ens då! Känns som att det är annat att fokusera på nu. Men de har satt mig på bevakning så jag får en tid efter semestern.

Men av andra skäl har jag varit på Huddinge flera gånger senaste veckan och inatt blir det till att sova över på sjukhuset men enbart för att hålla en mycket närstående person sällskap.

Sen hittade pappas fru en artikel om en studie för sånna som mig där man, förklarat i stora drag, får personligt kost och träningsschema. Studien pågår under minst 6 månader och man får inte använt hormoner på tre månader.
Har funderat några dagar och bestämt mig för att köra igång om jag fortfarande får. Man får även avbryta närsom.

Prinsessa, för all del men..

Dags att vara lite hatisk, men egentligen menar jag ingenting illa utan blir bara ledsen.

Kollade facebook imorse när jag vakna och där står att Vickan och Daniel fått bebis, kul! 

Kollar aftonbladet och det som står där är att de har åkt in. 

Jag sätter mig i bilen och radion går igång, det pratas om att deras lilla sessa kommit till världen och det är presskonferens med Daniel mellan låtarna. 

Finns det ingenting annat att nämna, stannar hela världen upp för att det kommer en ny människa på jorden. Expressen var flera timmar försenad medan aftonbladet måste trycka en extra bilaga. Vad skriver man på ca 20 sidor om samma sak i en och samma tidning, vad spelar det för roll vilken väg de har åkt från Haga slott till Karolinska?

Huvudsaken är väl att allting har gått bra och att de mår bra alla tre! 

Jätte grattis till dem!

Det som gör mig bitter och ledsen i det här är att vart man än är, hur man än vrider och vänder på sig är denna bebislycka total, och kommer så vara en tid framöver men här tänker man över huvud taget inte längre än näsan räcker!

Ska jag och många med mig behöva isolera sig från omvärlden för att jag är ofrivilligt barnlös och tycker hela situationen är jobbig, påfrestande, ned tryckande.

Sessan är ute och mår bra, räcker inte det?

Jag hoppas de tar åt sig av Daniels önskemål, att lämna dem ifred så de får landa i deras nya titlar.

Det roliga med det var att ingen journalist svarade honom då!

Som sagt jag blir bara ledsen när bebis är det ända det skrivs och pratas om världen över när det är det jag längtar efter som mest själv!

Ett brev med posten

Idag kom det. Brevet från Huddinge med en ny tid för läkarbesök. Måndag den 16 mars är det dags att bege sig dit igen.  Jag tycker att det känns som en evighet tills dess men jag hoppas verkligen att jag har fått mens igen innan dess. Det skulle nog underlätta en hel del, eller om jag kanske skulle ta och sätta igång den själv. Jag får väl ringa sen och höra med dem.

Min karaktär är inte den bästa. Det är sjukt jobbigt att stå emot frestelserna i form av varuprover på jobbet. Idag blev det en feting fail. Jag har viljan och styrkan varför är jag ändå så svag?

Den största motivationen är ju en liten men är inte den önskan stark nog för att lyckas stå emot? Vad är det då som krävs?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Jag har hittat viljan

Skulle skriva detta i förra inlägget men det blev för blandat så vi tar ett nytt inlägg om min kamp, min vilja och min mentala inställning här istället:

Dit jag vill komma nu är att hitta den fokus som behövs. Min mentala inställning står på viktnedgång och så ska det bli. Dagens vikt 107,8 kg (!) dock helt fel att väga sig dagen efter en helg med kryssning, alkohol, mat, snacks, och en flötig pizza till middag igår. Fredagar är de bästa dagarna att väga sig på men invägning fick bli idag sen följer uppdatering varje fredag. Idag börjar dagen genom att skåla och dricka en VLCD shake

Varför smussla med sin vikt? Varför skäms många över att berätta vad de väger? För mig var det en stor hjälp att berätta det när jag vägde 124 kg, ju mer öppen jag var med det ju lättare kändes den att få stöd från andra. Jag behövde inte längre skämmas över min vikt. De ser väl att jag inte väger 70 kg oavsett om de vet det eller ej. Kan tillägga att jag är 176 cm lång.

De som vet hur jag ser ut, va gör de om de vet hur mycket jag väger? Jag blir väl knappast mindre för det. Låter som att jag är stor som ett hus men det tycker jag inte att jag är. Jag hatar själv när folk skriver sånt här så får man inte se någon bild så jag retuscherade bort mitt face på en bild så får ni se:

När vi träffade läkaren första gången på Huddinge påtalade hon att jag har en typisk Pco kropp, smala ben, smala armar, rund om magen. Haha. En typisk äppelkropp.

Så fram tills IVF 2 lär den här bloggen främst handla lite mer om min kamp att kämpa mig ner, till att börja med är mitt delmål under 100 kg. Mitt stora delmål tidigare var att komma ner runt 85 för att sedan kanske komma ännu längre ner. Men vi börjar nu med -7,9 kg så ligger jag på 99,9, alltså under 100 ;)  

Nu kör vi!

Ni får mig att finna styrkan längre fram

Tack för era ord, de stärker mig mer!

Jag hade inga förväntningar på om det skulle fungera eller ej, gick det så gick det var min tanke. Men egentligen trodde jag att det skulle gå, att vi bara behövde få hjälp att få ihop det, men så enkelt verkar det inte vara för då skulle det ha fungerat nu.

Det känns som att alla de jag följt under den här tiden sedan jag startat har plussat nu och ensam kvar blev jag. Men det är verkligen jätte kul för er att ni lyckats!

Jag ska ändra inställning till nästa gång att den ska bli den bästa någonsin, många ägg av bra kvalitet så man kan få ett gäng till frysen för att ha till syskon försök eftersom det ska gå nästa gång.

Undra hur ledsen jag blir om jag har den inställningen och det inte fungerar då heller, det kanske är bättre att vara neutral, jag vet inte, vad tror ni? Vad har ni haft för tankar inför era försök?

Jag kan inte heller låta världen stanna upp för att jag ruvar, man ska inte lyfta tyngt bla. Men med tanke på att jag arbetar i butik med bla post så blir det lätt en hel den lyft och egentligen vet jag ju inte om att jag ruvar i det läget men jag hade några dagar då jag avstod från att lyfta, kände mig helt handikappad. För mig blev det mer onaturligt att inte lyfta än att lyfta och jag tror att det är en minimal chans att det påverkar om det skulle fastna eller ej. Allt beror ju på vad man har var för vanor och dagliga rutiner annars, det är i alla fall vad jag tror.

En ny tid väntar

Ringde som jag skrev till ferten och fick telefontid 10:40.

Samtalet kan ha varat i två max tre minuter. Jag sa att jag testat vilket var negativt hon frågade om vi ville börja om igen, vilket vi vill i alla fall just nu men vägen dit, innan vi kommer sätta igång igen är ett bra tag framöver så vi kan hinna ändra oss och skjuta på det. Hon skulle prata med en sekreterare som skulle skicka hem en kallelse för en läkartid om några veckor. Så nu är det bara att vänta på en ny kallelse.

Visst man ska aldrig vara helt säker förrän man testat på den riktiga dagen men med tanke på att jag tjuvtestat innan vilket visat negativt varje gång och det började komma bruna flytningar  i onsdags, RD 13, 15 dagar efter äggplock så förstod jag att det var kört. Igår blev det ännu mörkare och natten till idag hade mensen satt igång på riktigt.

På så vis som jag blöder nu, var det länge sen sist, det har ju bara varit lite små droppar hit å dit, men det är ju skönt att få ut allt som ut ska! Kommer troligtvis starta igång nästa gång med men provera om inte mensen får för sig att dyka upp av sig självt.

Ikväll blir det kryssning till Tallin med sambon, min syster och hennes, vad jag nu ska kalla honom. 

Jag har inte tagit speciellt hårt på detta negativa besked och lika bra är väl kanske det.

Nu är det fokus på vikten som gäller till 110%

Dagens test visar..

Dags att ringa ferten..

Published with Blogger-droid v2.0.1

Ett minus är att vänta

Varför skulle ett plus visa sig på stickan, jag har inga känningar alls och har väl inte haft det sen då jag ringde till ferten i förra veckan. Visst något ömma bröst men de har bara avtagit mer och mer ju fler dagar som har gått och nu ingenting, förutom det jag har inbillat mig har en koppling till en graviditet.

Okej jag kan medge att jag har tjuvtestat idag vilket gav ett minus  och ingenting lär hända till på fredag. Jag tänker ge upp progresteronet nu för om det skulle ha blivit någonting skulle kroppen själv ha börjat producera det vilket räcker, i alla fall i mina ögon. Jag tror knappast att det gör någon skillnad om jag slutar idag eller tar den sista på torsdag kväll. Det ända skillnaden är att jag slipper allt kladd i trosan!

Jag kan ångra lite att flertalet vet vad vi håller på med och i fortsättningen tänker jag hålla tyst. Problemet på jobbet är bara att det är både hök ögon och uggle öron vilket resulterar i att så fort man inte är på sin plats när man ska så ställs det frågor hit och dit vart man är. Speciellt en som ska veta allt om alla jämt och är det som skvallrar mest också. Det är rätt jobbigt!

Jag väljer att berätta det för mamma, en kollega som själv hade det tufft när hon gjorde ivf och svärmor, fler än så behöver inte veta förrän det är klart. Det gör varken till eller från om det är fler/färre som vet. Det känns bara jobbigt att gå ut med att man "misslyckats" till 100 än till 10.

Påpeka inget som att det är förtidigt att veta eller vara säker än och allt kan hända eller liknande. För det är ett minus och jag är inställd på det. Det skulle ske ett mirakel om det ändra de sig till ett plus. Men blir det ett plus så får ni veta det på fredag då jag kommer testa igen då det är den riktiga testdagen. 

På ett sätt vet jag inte om jag vill köra igång en omgång till innan sommaren då de känns som att det ev kan krocka en del.

Vi lär inte få börja på en ny omgång förrän April skulle jag tro då jag har för mig att de vill ha en mens mellan och vem vet när den dyker upp, oktober kanske! Men om vi räknar på April väntar sen i maj ett bröllop och i juni är det utlandsresa 2 veckor. Känns bara som att det är saker i vägen  om det blir lika långdraget som den här gången blev. Antagligen så kommer jag troligtvis även få köra den långa metoden den här gången med och börja med spray.

Kanske är bättre att lägga all fokus på vikten och gå ner x antal kilon genom start på VLCD för att sen övergår till LCD och lägga fokus på ett nytt försök i höst. Klarade jag 20 kg på tre månader sist så kan jag väl klara det igen. Det är även skit jobbigt att ligga precis på gränsen till Bmi 35 vilket betyder att kommer jag över får jag inte ens göra en behandling!

Det återstår att se vad de säger på fredag när jag ringer och lämnar mitt (minus) besked!

Så jag kommer inte skriva någonting här förrän då!

Mina ord

Ge ditt stöd till de barnlösa i norrland, för deras hjälp till bättre vård. Läs allt om det  på: http://barnlangtan.com/norrlandsuppropet

De behöver din underskrift för en chans till förändring.

Vad jag skrev som tillägg är följande:

Det bör väl vara lika för alla eller ska man behöva flytta för att få bättre hjälp. Jag antar att du själv ALDRIG suttit i vår situation, och lär kanske ALDRIG göra det heller. Du kommer aldrig kunna förstå hur jobbigt och frustrerade det är att sitta i denna situation! Hur ska man som läkare kunna hitta rätt dos och läkemedel varje gång på bara ett försök?! Bli mänsklig!

Jag kräver en förändring!

Vi finns för att stötta och hjälpa varandra så gör din röst hörd!

Published with Blogger-droid v2.0.1

1 vecka kvar

Idag är det en vecka kvar till dagen D, det riktiga test datumet. Egentligen nästa lördag men då vi ska på kryssning från fredag till söndag gör jag det dagen innan.

Vad förväntar man sig att känna för biverkningar i dags läget? 

Ingen som helst aning det är ju så tidigt så antagligen ingenting alls.

När jag var gravid första gången som slutade i ett missfall kände jag hur brösten ömmade och bröstvårtorna var styva och det måste ha varit runt v 4-5 för jag var på VUL efter det och då var jag i vecka 5+6. 

Idag är jag i vecka 3+3 så jag kan inte förvänta mig så mycket men jag kan hoppas på att det inte kommer blod innan testdag för då lär det vara rätt kört.

En annan tanke som slog mig är, när är min mens beräknad att komma? 

Den är så oregelbunden som den kan bli så jag har nog inte riktigt väntat mig blod heller, det ända jag önskar är ett plus på stickan och blir det inget kommer mensen då eller måste jag stätta igång den?

Om jag ser tillbaka på förgående inlägg kan jag säga att jag självklart vill att det här ska fungera. Blir det en lyckad graviditet nu så finns ändå möjligheten till ett till biologiskt barn även om chanserna för ivf är borta och uteslutna. Det händer ju att det blir en spontan graviditet och vi har varit med om en tidigare så varför skulle det inte fungera igen. Vissa har jätte lätt för att bli gravida en gång till efter en graviditet. Men jag tror bara att jag måste lägga 110% fokus på vikten och bli av med en del kilon då skulle det nog fungera igen. 

Men det gäller att ha orken, styrkan och motivationen till det med! 

Vill jag verkligen att det ska fungera?

Tack snälla för era kommentarer! De värmer mycket!

Innan jag åkte till jobbet ringde jag till ferten, det kändes lika bra att försöka få ett svar.

BM tyckte att jag skulle fortsätta med behandlingen och menade på att det är för tidigt för att se hur det har gått. Hon sa att hcg produceras i moderkakan och det kan man mäta ca 4 veckor in på graviditeten, därav så långt mellan återföring och test. Så nu har jag bestämt mig för att de inte blir något mer test innan det är det avgörande testet den 10/2.

Men vill jag verkligen att det ska fungera den här gången? 

Anledningen till att jag tvekar är pga följande.

Idag är det v 3+0 för hon sa att det var vecka 2+2 när vi fick tillbaka vårt lilla embryo. När vi gjorde återföringen fanns ett litet korn kvar som skulle gro till sig för att klara en nedfrysning och upptining. Jag frågade henne hur det hade gått med det om vi hade fått det till frysen varpå hon svara att det inte har klarat sig. Alltså är det jag ruvar nu den ända vi har från vårt första ivf försök.

Mitt resonemang lyder:

Om nu detta går vägen och blir en lyckad graviditet är chansen för syskon borta då vi inte har någonting kvar i frysen och våra chanser är förbrukade. Vi har redan kommit över rens om att vi inte kommer betala för en ivf behandling, vi har inte de pengarna och chanserna är små till att det ska fungera. Hade det varit garanterat hade det varit en annan sak men så är nu inte fallet. Det som blir är isånna fall adoption. 

Visst kan jag nöja mig med ett barn men om möjligheten finns så vill jag verkligen ha fler, jag har drömt om 2 eller 3 hela mitt liv dock går vissa drömmar inte i uppfyllelse, men jag vill även att de ska ha varandra precis som jag har haft mina underbara syskon. 

Det kanske hade varit bättre ändå att avbryta den här omgången nu när man fått se resultatet av den. De hade då satt mig på en mer rätt dos från början vilket kunde gett flera ägg att använda än tre varav två befruktade.

Jag ska dock tillägga att jag är otroligt tacksam över att det finns den här hjälpen att få och skulle jag bara kunna få ett barn skulle jag absolut vara mer än nöjd med det.

Förstår ni hur jag tänker och resonerar ?

Gravtest

Jag har haft riktigt ömma bröst men från den ena dagen till den andra så har de avtagit tvärt samma sak med mol värken i magen också borta! Så jag tog mig an att göra ett nytt gravtest i morse, jag vet att det är tidigt men om det skulle ha hänt någonting borde det väl visa sig nu, eller? Det är ju ändå ruvar dag 5 idag, fick tillbaka det för 6 dagar sen.

Det känns rätt drygt att fortsätta med vaggisarna i en och en halv vecka till nu när stickan visar minus. För det lär knappast ske en förändring på det, eller? Jag tror även att vaggisarna irriterar muffen en hel del, det känns så ialla fall om det inte nu är en urinvägs infektion på g men det tror jag inte.

Bästa svaret får jag nog genom att ringa till ferten men de känns som att jag redan vet vad de kommer säga?! Så jag tänkte om några av er varit med om samma sak och kan hjälpa mig på traven.

Snälla!

Ge mig era tips och råd!

De dagar som gått, dag för dag

Det var några dagar sen jag skrev, men jag har bara inte funnit ro att skriva eller suttit vid datorn. Telefonen är bara jobbig att skriva på. Men en del saker har hänt under den här korta tiden jag varit frånvarande.

Ett liv ger ett annat.

Fredag:

Ingenting speciellt egentligen mer än att jag gjorde ett gravtest för skojs skull för att se hur det skulle se ut dagen efter återföring. Från början ingenting men när jag något senare tittar till på det igen är det två streck, det ena är dock så man knappt ser det men man ser det. Jag tycker att det är märkligt att det kan ge utslag så fort. Jag valde att googla om Progresteron kan ge utslag på ett gravtest vilket det INTE kan. Sjukt ändå så jag litar inte på det! Det är ca 1½ vecka kvar och ALLT kan hända!

Lördag:

Min käre barndomsvän fyller år! Dags för middag på Hard Rock Café.

Under dagen ringde min mamma och berättade att min morfar hade fått åka till sjukhus för att vidare bli behandlad för sin lunginflammation då de inte kunde hjälpa honom där han bor. Jag bad henne ringa om det hände någonting mer.

Vi beger oss hem till min vän på tårta innan det är dags för middag varpå min telefon ringer: "Mamma"...

Min första tanke, är även den rätta tanken..

Vår älskade morfar har somnat in för gott..

Underbara och älskad av många, en riktigt kämpe genom livet som levt sitt liv till fullo! En stilla frid föll och morfar fick ta sitt sista andetag utan smärta!

Du blev trots allt 92 år!

TACK för den underbara tid vi fick med dig, 

dina tokigheter och dina skratt!

♥

Söndag:

Ombudsgala med svenska spel, i stora drag:

Tidig morgon, Föredrag, Middag, Underhållning, Musik, Orup, Robert Gustavsson, Dans, Smuttande på ett ytteputte litet glas vinglas blandat med både vatten och cola, Sen kväll, Hotell över nattning, Hotell frukost. 

I helhet mycket trevligt!

Bra att veta om återföring av embryo

Jag tror att fler som jag har en fundering på hur många dagar det tar för ett embryo att fastna från att man har gjort en insättning. Eller ni kanske vet men jag visste inte så jag tog mig för att googla på det och fick svaret 2-4 dagar.

Sen en annan känsla som skrämmer mig och säkert fler är om det lilla embryot kan åka ut framför allt om man är lite hård i magen och trycker på men jag hittade en jätte bra sida som lugnar en riktigt ordentligt som hade massor bra information ang IVF, äggplock, återföring mm.

Där stod bla:

"Många människor tror att livmodern är som på bilder i skolböcker där livmoderhålan ser ut som en öppen hålighet där man lägger in embryon som ligger och ”skramlar” innan de fäster. I verkliga livet består livmoderhålan av två skikt som ligger tätt tillsammans utan någon hålighet. Dessa skikt består av luddig vävnad som närmast påminner om tjock sammet och embryot som placeras där är stort som ett dammkorn. Ett embryo trillar därför inte ut när man reser på sig eller rör sig!"

Klicka på texten ovan för att komma till sidan.

Det stod dock ingenting om att det kunde ramla ut om man "trycker på" men av texten ovan så antar jag att det är minst sagt omöjligt!

Ivf 1 = över

Första försöket är över för den här gången, det har bjudit på både med och motgångar men det bästa utav allt är att jag nu kan kalla mig ruvare! Det känns verkligen helt underbart att kunna säga det men samtidigt väldigt konstigt! Att jag egentligen är gravid med beräknad födsel i slutet på oktober, det är helt sjukt! 

Får det bevisat för mig om ca två veckor om det är på riktigt eller inte. Vi har testdag Lördag den 11/2 men då vi är på kryssning då kommer jag testa den 10/2 på morgonen innan vi åker. Det känns rätt skönt att jag är ledig den helgen om borta om det nu skulle visa sig att det blev ett misslyckande.

Kvalitén på embryot var mycket bra och de andra skulle odlas vidare för att se om det gick att frysa. Om det skulle gå får vi besked med posten om ca en vecka, man kan ju alltid hoppas! För om denna gång skulle ge en graviditet, förlossning, hela köret, så har vi en i frysen till ett syskon försök. Om inte så kan vi nog glömma ett syskon då våra gånger försvinner. Skit samma egentligen, vi kan ju börja med att hoppas på ett litet knyte!

Det vara samma läkare nu som gjorde äggplocket. Så himla coolt att se på monitorn hur de går till när de för in ägget, tjoff sa det så var det på sin plats i livmodern och förhoppningsvis där för att stanna!

Här ser ni embryot sa barnmorskan!

Det som gjorde mig mest glad var när läkaren B. sa att det finns många barn nu som såg ut som vårt embryo från början! Det ger en ganska stor förhoppning om att detta kommer fungera. Det är även vad min magkänsla säger, det "ända" var att vi behövde hjälp att få ihop dem. 

Läkarna  lär nog inte yttra sig så mycket för att inte ge en falska förhoppningar om att det ska bli en lyckad graviditet, de behöver nog passa sig mycket för hur de uttrycker sig och vad de säger.

Men jag säger bara:

Tänk om!

♥

Vilken lycka, 2 av 3!

Straxt efter jag skrev förra inlägget ringde jag till kliniken, jag va tvungen att veta hur det hade gått! 

Ringde 12:45 och fick telefontid 13:05. 

20 minuter, vilken väntan!

13:00 slog hjärtat i 180, usch va nervös jag var, några minuter kvar.

Klockan 13:03 ringer de!

- Hej, jag undrar bara hur resultatet ser ut efter gårdagens äggplock?

- Jag ska se här, vi fick ut tre ägg och två av dem har blivit befruktade!!

Hon sa även att hon skulle fortsätta ge dem mat och potatis, ge dem mycket svarade jag var på hon skrattar!

Jag blir så glad!

Hur stor är chansen egentligen? 

Jag frågade även hur stora risker det var för att det skulle hända någonting nu men hon tyckte inte att jag skulle tänka så och se fram emot en återföring imorgon!

Sa även att jag kände att jag behövde veta då det var så få ägg, vilket hon förstod.  

66,6% av 100% blev befruktat!

Fortsatte mitt arbete och kom på mig själv med att stå och småle!

LYCKA! 

♥

Sitter på nålar

Jag bävar för ett samtal från kliniken. Om de kommer bör de komma idag men de skulle kunna komma imorgon lika gärna. De känns rätt jobbigt att inte veta! Chanserna känns rätt minimala, det hade nog känts bättre att ha fler ägg å försöka med än mina 3. Är i valet å kvalet om jag ska ringa, kanske är lika bra för att få veta hur de ser ut just nu?!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Sammanfattning av äggplock

Som vanligt så var vi ute i lite för god tid, haha. Var i Huddinge nästan 45 min innan vår tid men vi skulle parkera och gå till Novum huset med å det var definitivt ingen stress. Anmälde oss och strax därefter blir vi uppropade och får en plats i sängsalen.

Då jag jobbar i butik har jag en hel del kunder dagligen och väldigt mycket stammisar. Förra gången när vi var där sitter det ett par från jobbet i soffan, jag tror att de kände igen mig men vi hejjade inte, bara log mot varandra.

Imorse hände samma sak, precis när vi svängt in till väntrummet och receptionen så sitter ett annat par från jobbet där, varpå jag svänger direkt till höger mot toaletten och tar den vägen till receptionen, anmäler mig och går sedan på toa. När jag är tillbaka har sambon satt sig där de satt då de hade blivit uppropade innan jag kom ut igen. I sängsalen hade de platsen brevid oss. Jag tror aldrig att de hann se mig men jag såg dem. Jag har inget problem med det men jag känner bara att jag inte kan vara privat någonstans. 

Måste kunderna från jobbet dyka upp vart jag än är?!

Väl i sängsalen låg det en snygg utstyrsel på sängen som jag skulle ta på mig, sambon var iväg och gjorde sitt. Snygg huvudbonad för att hålla håret utanför (innanför) det hela, sjukhusrock samt knä/stöd strumpor. 

Kände mig riktigt läcker alltså.

 

Sambon hade fått kläder han med som han skulle ta på sig. 

Samma snygga huvudbonad och en rock, sexy!

Sen kom barnmorskan och gav mig en Panodil och en Alvedon, samt sätta en kanyl i armen på mig, för att kunna pumpa i morfin innan äggplocket.

Under äggplocket var det Doktor B. samt en läkarkandidat. B tvättade mig "därnere" som han sa så fint och gav mig sedan bedövning och BM pumpade i lite morfin, Det snurrade till lite och äggplocket började, det nöp till och stack lite men ändå inte så farligt, det gick rätt fort och jag fick resa mig upp och gå mot sängen. Hade en BM vid sidan om mig som stöttade mig i min gång, kände mig rätt full av morfinet, haha. Jag fick en värmekudde att ha på magen och jag hade typ som mensvärk. Väl i sängen somnade jag rätt fort. Vi sov, till och från tills en BM kom och frågade hur jag mådde och om jag hade ätit någonting vilket jag inte hade så sambon gick och hämtade min väska i skåpet och jag åt en Allevo bar och drack lite vatten. Eftersom mobilen låg i skåpet hade ingen av oss någon direkt tidsuppfattning med i det här läget hade klockan redan blivit halv elva!

BM kom tillbaka efter en stund igen och tog bort kanylen i armen samt gav oss tid för insättning och gravtest.

Sen var det dags att åka hem.

Har haft lite mensvärk till och från under dagen men inte så jag har behövt ta någonting för det. 
På hemvägen svängde vi förbi ICA och hyrde tre filmer och köpte lite godis, idag var en tillåten soffdag med mys!

Resultatet

Från att eventuellt behöva avbryta till att ändå få ut tre mogna ägg känns för vår del bra. Chansen att alla tre skulle bli befruktade känns minimal men en befruktning borde de väl kunna bli?!

Min magkänsla säger att de kommer bli en ET på Torsdag. Jag får väl ringa imorgon och höra hur de har gått, eller borde jag inte göra de? De ringer ju om det inte blir något.

Hur har ni gjort, ringt eller väntat?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Då var det dags

 

Published with Blogger-droid v2.0.1

Äggplock

Imorgon bitti är det dags! 

Det blir tidig uppstigning för att åka hemifrån vid 06:30-06:45. Fy fasiken va tidigt, vilket relaterar i mycket tidigare uppgång. Ända dagen man är ledig när man har jobbat 7 dagar på raken så ska man upp innan tuppen galer. 

Men snart är det över för den här gången sen är jag faktiskt ledig från torsdag efter lunch, pga återföring om det nu blir så, man kan ju alltid hålla en extra tumme för det, till söndag. Jobbar igen på måndag!

Det ska bli så skönt med en ledig helg. 

Det som känns bara också är att om det blir som det är tänkt på torsdag kan jag vara hemma och ta det lungt under några dagar istället för att stå upp 8 timmar om dagen och göra tunga lyft!

Söndag är det dock ombudsgala med svenska spel med föreläsning hela dagen samt middag och underhållning på kvällen, dessutom övernattning på hotell. Men jag får kanske hålla mig nykter och skulle egentligen kunnat köra hem.

Många kanske blir det när man är så ovetandes, men något jag däremot bombsäker på är att det nu är dags för sängen!

 

Avslut

Har injicerat Puregon i 14 dagar samt Orgalutran i de fem senaste dagar. 

Nu är det över..

Resultatet har väl inte blivit det bästa men så länge det finns någonting att få ut som kan bli befruktat så är jag glad, men visst känns chanserna minimala men å andra sidan behövs det bara en enda liten krabbat för att det ska kunna bli någonting över huvud taget. Bara att hoppas på att de som finns är av högsta kvalitet. Det som oroar mig är om de på tisdag inte finns några mogna äggblåsor att befrukta, samtidigt som det kan vara någonting bra då denna gång inte räknas och vi har tre nya chanser att tillgodo se.

Sak samma, det blir som det blir. 

Men blir det ingenting utav det här ska jag ta tag i vikten igen innan vi ger oss på ett nytt försök, jag mår psykiskt dåligt av att se ut såhär igen. Har nog gått upp ett kilo eller två under den här behandlingen men det jobbigaste är att jag känner mig så uppsvullen, riktigt fet! De känns som att kilona smyger sig på mig.

Jag känner mig som jag såg ut när jag vägde som mest, 124 kg!! Idag 107 kg, som jag nämnt tidigare går gränsen för ivf på 108 kg för mig och det känns jävligt dumt att ligga precis på gränsen när jag vet att jag kan ta mig i kragen för att gå ner mer. På ett sätt hoppas jag att det inte fungerar nu samtidigt som det är någonting jag vill mest av allt, men jag har inga förväntningar. 

Den här bloggen känns bara allt deppigare just nu men livet går väl upp och ner. 

Men nu till någonting lite mer positivt.

Ägglossnings sprutan, Ovitrelle är injicerad, jag har stuckit mig för sista gången den här gången, vilket känns rätt skönt faktiskt. Såg nu att jag hade några blåmärken på magen så jag är lite smått gul, lila på vissa ställen. Överlag tycker jag att det har gått bra att sticka mig. Den jobbigaste sprutan har varit Orgalutran. 

Men jag får väl tänka på vad framtiden eventuellt kan ge mig på grund av det här:

En stor liten massa kärlek!

♥

Lämnar med blandade känslor

Idag var det dags för vul igen klockan 11. Sambon jobbade och det skulle vara på håret att vi skulle hinna om jag hämtade honom så jag åkte själv.

Anmälde mig i receptionen och satte mig i soffan. Tänkte för mig själv att sambon skulle komma eller sitta där när jag var klar. Å vad händer, jo han kommer in där och jag blir så glad, alldeles varm över att se honom!

Ytterligare en ny läkare ropar upp mitt namn.

För att göra en lång historia kort säger han att det är två äggblåsor som övertagit behandlingen vilket har resulterat i att de är större än de andra. Nu var det någon på 17 någon 15 och en annan 12. De är inte riktigt nöjda med resultatet men han säger att vi behöver VÄL inte avbryta behandlingen... Pillar lite på datorn och bestämmer sig för att de blir äggplock på tisdag, trots att det inte finns så mycket att plocka ut. Men blir inget av de befruktade räknas inte denna omgång.

Jag lämnar fertilitenheten med blandade känslor..

Published with Blogger-droid v2.0.1

Biverkningar

Orgalutran är injicerad för tredje gången och jag har två sprutor kvar jag tog den lite tidigare än Puregon idag vilket kändes bättre än att ta de efter varann.

Imorgon är det dags igen, jag hoppas verkligen att det gått som det ska nu. Okej om de två som va stora innan går förlorade, de gör mig ingenting om det finns äggblåsor att plocka av nu. 

Det känns lite som att det här är en testomgång som kommer behöva avbrytas för att det inte blivit som det var tänkt...

Men hoppas inte!

Va nojig jag känner mig nu.

Jag känner mig mer och mer svullen om nedre delen av magen och har till och från en del mol värk. Boobsen ska vi inte prata om, vad hände med dem, vad gjorde att de exploderade och blev större och tyngre? Sen bröstvårtorna ska man ju inte nämna, de är väl så ömma som de kan bli. 

Satt även i bilen häromdagen med 18 grader i den och jag höll på att svättats ihjäl, det kändes som att jag hade på high! Jag var så varm och jag är annars den som är frusen av mig. Har känt så till och från under flera dagar. Konstigt, men det har väl blivit en klimakteriekossa av mig ibland i samband med detta! :)

Dags att ladda omför morgon dagen och ett nytt vul!

Läste någonstans att blåsorna växer ca 2 mm om dagen och enligt mina beräkningar borde de vara flera som är ca 12 - ca 18 mm om man bortser från de två största som borde ligga runt 20 mm nu. Ska bli spännande och se hur det har gått nu.

Nu tar vi dem

Dags igen för injektion, den här gången ska jag göra som man ska med Orgalutran.
Det roliga är att när vi va på VUL i igår frågade läkaren om jag visste hur den skulle tas å nej det visste jag inte så han pratade en en barnmorska som skulle visa oss och berätta.

Det ända hon gjorde var att visa hur den såg ut och nöp sig i magen och visade samma sätt som jag gör med Puregon pen. Men hon nämde aldrig någonting om "hastigheten" för införandet så jag tröck på ort som tusan så vart det klart sen så fick ajg en kommentar om att man tar den långsamt. Såg även att det stod det i bipacks sedeln men det hade jag inte läst.
Jag frågade idag och de sa hur fort är fort då, ja inte vet jag det var ju inte så jag mätte någon km/h så jag vet inte en jag vet att jag ska göra det långsammare ikväll. Jag tänkte att jag tar och börjar med den sprutan ikväll sen tar vi Puregon där dosen är 133 alltså samma som den varit sedan jag höjde den från 116.
 

Vad finns att säga nu?..

Fick träffa ytterligare en ny läkare idag. Nu har det varit olika varje gång. Fick hoppa upp i stolen lika fort som jag kom in i rummet. De tittade, vänster sida först å de hade inte hänt så mycket som de hade trott som jag förstod d. Den största nu var 17 mm resten va som igår. På höger sida hade de vuxit mer men d känns som att läkaren igår slarvade lite med mätningen för hon idag var mer noggrann. Antagligen för att hon är ny. Jag går på hennes siffror från idag. De sa dock att jag hade en jättefin slemhinna.

Jag frågade även hur det kommer sig att de är så olika på vänster och höger sida men hon menade på att det kunde bli så och så sa hon att nästa gång kanske det är bättre om jag kör långa medtoden.

De sa även att de gör insättning två dagar efter äggplock. Så nu blir det inget äggplock på fredag menjag ska dit ändå för vul klockan 11. Om det går som det ska nu blir det äggplock på måndag eller tisdag.

Nu jobb..

Published with Blogger-droid v2.0.1

30 minuter

Det är jättesvårt att veta när man måste åka när det är tidigt på morgonen. Hur ska man beräkna tiden? Det brukar ta en timma för oss vanligtvis utan köer så jag åkte en och en halv timma innan min tid idag och här står jag nu med 30 minuter kvar.

Dock bättre att vara ute i god tid än å komma försent! Nu är de bara att vänta och se vad de säger om de blir något äggplock på fredag eller inte!?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Äggplock och insättning

Det känns som att det är olika hur många dagar det går mellan äggplock och insättning. Jag får helt enkelt ta och fråga imorgon.  De om någon borde kunna ha ett svar på min fråga.

Synd bara att det här är min jobbhelg och den helgen jag jobbar hela helgen samt att det blir många dagar i rad för att det har blivit ett byte av ledig dag, jobbar tisdag denna vecka tom torsdag nästa vecka. Mindre kul men nu kommer jag behöva vara ledig någon av dagarna i alla fall. 

Är det någon som vet hur det är öppet på kliniken på helgerna, gör de äggplock och insättningar även då?

Det bästa skulle vara om det blev insättning på söndag, då kan jag byta tid på lördag och tjäna lite mer pengar så kan jag ta en semesterdag på söndag. 

Hur är det när man har gjort en insättning, känns det okej att jobba dagen efter? Jag arbetar i butik och står upp mer eller mindre hela dagarna och ända gången man sitter är på lunchen, då jag även brukar vara ute och gå

.

Jag fick idag order om att ta Orgalutran för att förhindra ägglossning. Hela sprutan skulle in och den togs i samband med Puregon. Den skulle tas efter klockan 18 men senast klockan 22. Jag var hemma 21:45 så det var bara att spruta på. Nålen på den är något tjockare än kanylerna till Puregon pen och när jag skulle sticka mig med den var det bara att göra det Det syns inte någon större skillnad på bilderna, men den kändes. 

Den känns dock läskigare då det verkligen är en spruta och nålen men detso fortare desto bättre så är det klart sen. Sen hade min kollega sagt att den va tjockare och gjorde ondare. Visst kändes den mer men inte så mycket ändå dock sved det till något längre efteråt men nu är det borta, är dock lite röd där jag stack mig, jag får fråga om det med imorgon.

 

Hoppas det hänt lite till nu!

 

Vi fortsätter

Det hade hänt en del sen i fredags. I vänster äggstock fanns både 12, 14 och 15 mm samt 4 st 8 mm. I höger fanns en 12:a och några små. Konstigt hur de kan vara så olika.

Det blir besök imorgon igen för att se hur det utvecklas och ev äggplock på fredag. Hur många dagar efter äggplock gör man insättning? Måste kolla på jobbet nu om jag kan byta tid imorgon. Om inte får de lösa de bäst de vill!

Ikväll ska jag även ta orgalutran för att förhindra ägglossning.

Min kära var med idag, det var så mysigt att ha honom hemma imorse. Imorgon dock tar jag mig dit själv.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Avbryta?

Jag missbedömde lite igår och behövde inte sticka mig två gånger. Det fanns pytte lite kvar i ampullen så nu bytte jag faktiskt inför dagens injektion.

Imorgon är det dags för Huddinge igen och sambon har faktiskt tagit ledigt på förmiddagen imorgon. Hans chef verkar vara mer på det här än vad vi själv är, haha.

Idag har jag injicerat i 10 dagar.

Känslorna för morgondagen är blandade, en del tyder på att det har gått bra medan andra ger vibbar av att vi får avbryta imorgon. Får vi avbryta är det väl inge vidare kul att åka till jobbet, eller så  är det bara att vända på klacken och ta nya tag i framtiden. Var tvungen att byta tid imorgon, kan ju inte vara ledig varje gpng jag sak dit, måste tänka lite på pengarna med. 

Nu sova..

Två stick

Idag blir det byta av ampull mitt i doseringen så jag får sticka mig två gånger ikväll. Känns onödigt att slänga det som finns kvar i den första, hur har ni gjort?

Kroppen har hittills tagit upp 900 IE Puregon, vi får se på tisdag hur ökningen har påverkat om den ens gjort det. Kanske blir till att avbryta på tisdag för att de inte funkar och börja om på nytt vid nästa mens. De måste ju som sagt testa sig fram nu för att hitta min dos och då får man väl räkna med ett tvärt avslut.

Ampull 2 är tagen ur kylen och ligger just nu på uppvärmning till rumstemperatur, snart är det dags!

Jag saknar dig

Jag fortsätter med injektionerna, på högre dos. 

Har tillbringat kvällen hemma i soffan med min älskade som slänger ur sig: 

"Du får inte glömma å ta sprutan!"

Söta.

Har just sett filmen  
Jag Saknar Dig.

Vilken handlar om ett tvillingpar varpå den ena av dem dör. Berättelsen är sann och väldigt känslosam, sådana filmer jag älskar, min sambo hatar, jag grinar till, min sambo skrattar åt. Man kan ju inte tycka lika om allt.

Men under den här filmen får jag så starka känslor till de underbara människor jag har runt mig i mitt liv. Man glömmer bort de för en stund men blir påmind i denna film. Man ser till det man har, hur värdefullt det är och inte till det man önskar att få.

Jag skulle då aldrig i mitt liv klara mig utan mina syskon, jag kan inte ens tänka tanken att se mitt liv utan dem. Det bara går inte!

Ni är bland det vackraste jag har!

♥